Tis 26/4 in Bangkok
Hej igen
Dagen efter tog vi båten till Phuket och Pattong beach det värsta (bästa) stället av alla, kolla bilderna.
Bodde på ett riktigt lyxhotell för att bese' det syndiga livet.
Direkt till Bangla Road för att se om ryktet var sant!!!!!! OJ;OJ;;OJ det stämde, hade fullt schå att få Sussie därifrån, hon fick känna både på detr ena och det ANDRA på vackra Ladyboys. Om man inte hade facit i hand skulle man gått på en riktig mina (SE BILDER).
Vi härdade ut i 2 dygn innan vi gav oss ut till stillheten på Similan islands. Helt underbara öar, där vi stannade och snorklade i fantastiskt vatten på vägen ut, men tyvärr var både boende och mat uselt och moskitosen outhärdliga på kvällen så det blev bara en övernattning.
Färden gick sedan vidare till Khao Lak som låg närmast där vi hittade ett utsökt hotell med en privat pool, (ingen annan än vi badade :-) Vi hyrde motorbike och fräste runt en del, bl a såg vi patrullbåten som blev uppspolad av tsunamin 2004 en obehaglig påminnelse om den tragedin. En annan dag hittade vi ett vattenfall i regnskogen dit nästan inga turister hittade - förutom Peter från Holland. Anders envisades med att gå upp till den översta nivån av vattenfallet och efter mycket övertalning av både Anders och Peter lät Sussie sig övertalas att klättra med uppför leriga och nästan oframkomliga stigar där blodiglarna stod som spön i backen. Anders som gick först blev mest angripen av dessa blodsugande odjur. Den trasiga stortån blev efter detta som ny! Väl framme på den översta nivån åkte kläderna av och vi kastade oss i det svala forsande vattnet - lönen som gjorde vandringen värd. Peter var helt ogenerad trots att vi bara känt varandra runt en timme.
Efter två dagar i Khao Lak insåg vi plötsligt en kväll att imorgon går ju visumet ut - vad att göra nu? Ta böter på 500 bath/person/dag och inte vara välkommen tillbaka eller att försöka ta oss över gränsen till Burma? Sagt och gjort nästa morgon hyrde vi en bil och gav järnet upp till gränsen och tog en longtailbåt över till Burma där vi bara stannade i dryga timmen men det var en fantastisk och annorlunde upplevelse att få känna på denna militärdiktatur. Inköp av lokalt tillverkad whisky i sällskap av en "lokal guide" ivrigt tuggade på betelrot, vilket han också gav oss i gåva som vi smugglade med tillbaka till Thailand. Efter våra tidigare drogerfarenheter här nere vet vi inte om vi ska ge oss på detta också.....
Nu är vi tillbaka där vi började, i Bangkok, och på torsdag bär det av hemmåt igen till den svenska våren och båtiläggning i Duvnäsviken, dock inte av vår båt som väntar i Italien.
Hoppas vi hörs när vi är hemma i Sverige!
Välj själv, kvinna eller......
Sussie har hamnat i underläge....
Anders visar sin styrka på Similan island nr 8, Sailors Rock.
Vår alldeles egna vik på Similan island, äntligen gick det att bada naken!
Äntligen uppe på högsta nivån efter vår mödosamma klättring tillsammans med holländaren Peter.
Välförtjänt svalkande bad efter att kämpat oss upp till vattenfallets källa.
Vacker spindel i regnskogen, förmodligen giftig....
Chockad holländare studerar spindeln på nära håll.
Väl mött igen när vi snart åker vidare till Italien för att sjösätta Ida Amoress och segla vidare.
Dagen efter tog vi båten till Phuket och Pattong beach det värsta (bästa) stället av alla, kolla bilderna.
Bodde på ett riktigt lyxhotell för att bese' det syndiga livet.
Direkt till Bangla Road för att se om ryktet var sant!!!!!! OJ;OJ;;OJ det stämde, hade fullt schå att få Sussie därifrån, hon fick känna både på detr ena och det ANDRA på vackra Ladyboys. Om man inte hade facit i hand skulle man gått på en riktig mina (SE BILDER).
Vi härdade ut i 2 dygn innan vi gav oss ut till stillheten på Similan islands. Helt underbara öar, där vi stannade och snorklade i fantastiskt vatten på vägen ut, men tyvärr var både boende och mat uselt och moskitosen outhärdliga på kvällen så det blev bara en övernattning.
Färden gick sedan vidare till Khao Lak som låg närmast där vi hittade ett utsökt hotell med en privat pool, (ingen annan än vi badade :-) Vi hyrde motorbike och fräste runt en del, bl a såg vi patrullbåten som blev uppspolad av tsunamin 2004 en obehaglig påminnelse om den tragedin. En annan dag hittade vi ett vattenfall i regnskogen dit nästan inga turister hittade - förutom Peter från Holland. Anders envisades med att gå upp till den översta nivån av vattenfallet och efter mycket övertalning av både Anders och Peter lät Sussie sig övertalas att klättra med uppför leriga och nästan oframkomliga stigar där blodiglarna stod som spön i backen. Anders som gick först blev mest angripen av dessa blodsugande odjur. Den trasiga stortån blev efter detta som ny! Väl framme på den översta nivån åkte kläderna av och vi kastade oss i det svala forsande vattnet - lönen som gjorde vandringen värd. Peter var helt ogenerad trots att vi bara känt varandra runt en timme.
Efter två dagar i Khao Lak insåg vi plötsligt en kväll att imorgon går ju visumet ut - vad att göra nu? Ta böter på 500 bath/person/dag och inte vara välkommen tillbaka eller att försöka ta oss över gränsen till Burma? Sagt och gjort nästa morgon hyrde vi en bil och gav järnet upp till gränsen och tog en longtailbåt över till Burma där vi bara stannade i dryga timmen men det var en fantastisk och annorlunde upplevelse att få känna på denna militärdiktatur. Inköp av lokalt tillverkad whisky i sällskap av en "lokal guide" ivrigt tuggade på betelrot, vilket han också gav oss i gåva som vi smugglade med tillbaka till Thailand. Efter våra tidigare drogerfarenheter här nere vet vi inte om vi ska ge oss på detta också.....
Nu är vi tillbaka där vi började, i Bangkok, och på torsdag bär det av hemmåt igen till den svenska våren och båtiläggning i Duvnäsviken, dock inte av vår båt som väntar i Italien.
Hoppas vi hörs när vi är hemma i Sverige!
Välj själv, kvinna eller......
Sussie har hamnat i underläge....
Anders visar sin styrka på Similan island nr 8, Sailors Rock.
Vår alldeles egna vik på Similan island, äntligen gick det att bada naken!
Äntligen uppe på högsta nivån efter vår mödosamma klättring tillsammans med holländaren Peter.
Välförtjänt svalkande bad efter att kämpat oss upp till vattenfallets källa.
Vacker spindel i regnskogen, förmodligen giftig....
Chockad holländare studerar spindeln på nära håll.
Väl mött igen när vi snart åker vidare till Italien för att sjösätta Ida Amoress och segla vidare.
Fredag 15 april
Hej igen
Bussen tog oss till Kuala Besut en dagtur på 9 tim till nordöstra delen av Malaysia. Tanken med bussresan var att besöka ögruppen Perhensian islands, en ställe som enligt vår Willmaguide skulle vara fint. Vi anlände efter mörkrets inbrott till ön, vi valde föresten ö på vägen ut i speedboaten där en arabisk familj med mycket sparsamma språkkunskaper i engelska tyckte att Perhensian Kecil var bra och hade bokat på lyxresorten Shari-la, sagt och gjort, vi hakade på dock ej på Shari-la (för det var fullbokat) utan på ett enklare ställe. När morgonljuset föll in genom myggnätet upptäckte vi att araberna hade rätt, ett helt fantastiskt ställe.
Dagen började med upptäcksfärd till andra sidan ön, där det fanns en hel del enkla bungalows samt en oövervinnerlig backe att släpa all packning över i 40- gradig värme, som ni förstår var backalternativet uteslutet, vi stannade kvar på Coralbeach. Efter en god middag på Maja samt inköp av öl på svarta börsen tog vi en månskenspromenad på stranden, helt underbart i den ljumma vinden och sanden mellan tårna.
Dag två började med ett nytt besök på Shari-la för att se om några bungalows hade blivit lediga, och hör och häpna brollopssviten var tom, så efter en hel del schakrande med många skratt kom vi överens om priset och vi flyttade in i det finaste boendet vi haft hittills, faktiskt den finaste hyddan på hela ön. Middagen intogs i form av fisk-BBQ ihop med arabfamiljen där pappa Abbas var familjens överhuvud, senare på nattkröken då vi intog sängfösaren på vår terass blev vi inbjudna att besöka Iran någon gång under vår resa, skulle kunna vara en fantastisk upplevelse.
Nästa dag började med en snorkeltur bland korallfisk, sköldpaddor samt stora HAJAR (black tip shark) som påstods inte vara alltför farliga för människor, en otroligt fin upplevelse, vi såg hajar på 2 meters avsånd som var över 2m långa. Synd bara att jag hade ett läckande cyclop vilket är jäv.... iriterande. Nu har jag fått ett nytt av Snuffe, fick välja ut ett själv av KON-TIKIS urval, tack och bock, hon hade väl tröttnat på mitt ständiga gnäll.
Vidare gjorde vi en lång trekking till fichermans village där vi såg stora varaner samt höll på att trampa på en grön mamba, Sussie blev lite skärrad efteråt, vilket man faktiskt kan förstå. Nu har jag fått träsmak i ändan så nu får Snuffe ta över ett slag.
Efter fyra dagar på denna vackra ö börjar vi blir rastlösa och behöver röra på oss igen, dessutom är Sara o Victor i Thailand på bröllop så vi ville gärna försöka träffa dem medan de var kvar. Sagt och gjort, vi tar morgonbåten tillbaka till fastlandet och tillsammans med Erwin från Holland börjar vi fundera över hur vi ska komma vidare mot Thailand. Vi delar på en minibuss till gränsen där vi blir avstäppta och får promenera över till Thailand, där slåss nästan moppeförarna om att få köra oss med all packning in till staden, en vinglig resa på bara 1 km. Därifrån fortsätter vi med dieseldrivet tåg i en överfull 3:klass vagn till det hutlösa priset av 42 bath (ca 8kr), en oförglömlig resa på drygt 5 timmar upp till Hat yai. Anders som har jobbat med järnväg i hela sitt liv blev nästan chockad av den obefintliga säkerheten på tåget och han är inte lätt att chockera, vi kom dock fram helskinnade men blev istället skinnade på bussbiljetten vidare mot Trang. Vi köpte en biljett till en lyxminibuss för 550 bath men helt plötsligt var det fullt på denna buss och istället blev vi satta på en ordinarie buss där biljetterna egentligen kostade 150 bath, sorry sorry var det enda säljaren sa med ett stort leende på läpparna.
Dagen efter anländer vi till Koh Lanta där Petter med flickvän Sara redan är och hit kommer även Sara och Victor och ansluter på hotell Miami. Här får vi två härliga dagar tillsammans innan Sara o Victor måste åka hem. Bl a trekkar vi en dag genom djungeln till Tiger cave tillsammans med en rar thailänsk bondefamilj som vi mötte efter vägen, olyckligtvis krossar Anders sin vänstra stortå men den thailänska bonden letar snabbt upp läkande örter som växer i djungeln och förbinder såren ihop med en bit av Saras sarrong som hon glatt river sönder för att hjälpa sin far. Örternas biverkningar fick Anders att sjunga hela vägen tillbaka till basecamp, kanske värt en krossad tå.... Syster Sussie har sedan skött såren efter bästa förmåga och nu ser det riktigt fint ut igen, hoppas tån klarar snorkelutflykten till grottorna imorgon.
Trots några dagars tåkonvalecens gav vi oss igår ut på moppeutflykt och hittade en rar elefanthona i djungeln som hette Mei. Vi frågade om vi fick rida ut på henne någon timme i djungeln och det hade hon ingenting emot bara hon fick lite ananas. Det blev en fantastiskt upplevelse på elefantryggen genom flodbädden i djungeln bland kobror och krokodiler. Elefantskötaren tyckte vi såg så erfarna ut att han släppte iväg oss ensamma med Mei så han fick en siesta, nåväl han kom snart springande efter och ropade "Mei stop, stop" men då hade Sussie redan satt sig på huvudet och tryckt hälarna bakom Meis öron, van ryttare som hon är, så Mei skenade iväg. Genomsvettig hann elefantskötaren till slut ikapp och fick hejd på Mei vilket inte Sussie lyckades med, slutet gott allting gott!
Bröllopssviten på Shari-la, Perhentian Island, förutom det storslagna sovrummet fanns det ett tv-rum med pösiga fåtöljer.
Den fantastiska altanen med utsikt över havet och beachen nedanför, här njöt vi av solnedgångarna.
Piren vid Coral beach, Perhentian island.
Lite dålig skärpa tyvärr,men Sussie har äntligen infunnit sig i sin rätta miljö bland Burkakompisar,hennes välbefinnande utstrålning slår går ej att ta miste på.
Vårt lilla husdjur varanen Bosse som bodde under trappan på Shari-la.
Utanför Tiger cave under trekkingen med bondefamiljen, lilla Natalie 4 år for oförskräckt omkring både högt och lågt, en riktig liten djungelflicka som aldrig klagade över att det var jobbigt eller svårt att ta sig fram.
Den onda tån får sin hallucinerande örtinpackning.
Ett utslaget gäng på beachen, efter allehanda förtärning njuter vi av kvällens sista Chang, Sara o Victor, Sara o Petter o Anders.
Ur dessa buteljer fick vi vår välkomstdrink i baren vilket senare resulterade i att Anders rökte på igen och den här gången tog det skruv ordentligt så jag fick leda hem honom vilt visslande "ståkuk" till geckon i trädet bredvid vårt hus. Vi är nu överens om att dessa dumheter med att röka jointer inte kommer att upprepas någon mer gång.
Elefantskötataren tyckte att vi hade sådan talang att vi blev erbjudna jobb på den lokala cirkusen.
Den vilda galoppen genom djungeln...
Vi beklagar att vi inte har lyckats vända bilderna rätt men en vacker dag kanske vi lärt oss hur vi gör.
Idag har vi varit ute på snorkeltur söder om Koh Lanta, inte lika fint som i Malaysia men vi simmade in i en 80 m lång grotta som mynnade ut i en lagun - det var värt utflykten att få se den!
Bussen tog oss till Kuala Besut en dagtur på 9 tim till nordöstra delen av Malaysia. Tanken med bussresan var att besöka ögruppen Perhensian islands, en ställe som enligt vår Willmaguide skulle vara fint. Vi anlände efter mörkrets inbrott till ön, vi valde föresten ö på vägen ut i speedboaten där en arabisk familj med mycket sparsamma språkkunskaper i engelska tyckte att Perhensian Kecil var bra och hade bokat på lyxresorten Shari-la, sagt och gjort, vi hakade på dock ej på Shari-la (för det var fullbokat) utan på ett enklare ställe. När morgonljuset föll in genom myggnätet upptäckte vi att araberna hade rätt, ett helt fantastiskt ställe.
Dagen började med upptäcksfärd till andra sidan ön, där det fanns en hel del enkla bungalows samt en oövervinnerlig backe att släpa all packning över i 40- gradig värme, som ni förstår var backalternativet uteslutet, vi stannade kvar på Coralbeach. Efter en god middag på Maja samt inköp av öl på svarta börsen tog vi en månskenspromenad på stranden, helt underbart i den ljumma vinden och sanden mellan tårna.
Dag två började med ett nytt besök på Shari-la för att se om några bungalows hade blivit lediga, och hör och häpna brollopssviten var tom, så efter en hel del schakrande med många skratt kom vi överens om priset och vi flyttade in i det finaste boendet vi haft hittills, faktiskt den finaste hyddan på hela ön. Middagen intogs i form av fisk-BBQ ihop med arabfamiljen där pappa Abbas var familjens överhuvud, senare på nattkröken då vi intog sängfösaren på vår terass blev vi inbjudna att besöka Iran någon gång under vår resa, skulle kunna vara en fantastisk upplevelse.
Nästa dag började med en snorkeltur bland korallfisk, sköldpaddor samt stora HAJAR (black tip shark) som påstods inte vara alltför farliga för människor, en otroligt fin upplevelse, vi såg hajar på 2 meters avsånd som var över 2m långa. Synd bara att jag hade ett läckande cyclop vilket är jäv.... iriterande. Nu har jag fått ett nytt av Snuffe, fick välja ut ett själv av KON-TIKIS urval, tack och bock, hon hade väl tröttnat på mitt ständiga gnäll.
Vidare gjorde vi en lång trekking till fichermans village där vi såg stora varaner samt höll på att trampa på en grön mamba, Sussie blev lite skärrad efteråt, vilket man faktiskt kan förstå. Nu har jag fått träsmak i ändan så nu får Snuffe ta över ett slag.
Efter fyra dagar på denna vackra ö börjar vi blir rastlösa och behöver röra på oss igen, dessutom är Sara o Victor i Thailand på bröllop så vi ville gärna försöka träffa dem medan de var kvar. Sagt och gjort, vi tar morgonbåten tillbaka till fastlandet och tillsammans med Erwin från Holland börjar vi fundera över hur vi ska komma vidare mot Thailand. Vi delar på en minibuss till gränsen där vi blir avstäppta och får promenera över till Thailand, där slåss nästan moppeförarna om att få köra oss med all packning in till staden, en vinglig resa på bara 1 km. Därifrån fortsätter vi med dieseldrivet tåg i en överfull 3:klass vagn till det hutlösa priset av 42 bath (ca 8kr), en oförglömlig resa på drygt 5 timmar upp till Hat yai. Anders som har jobbat med järnväg i hela sitt liv blev nästan chockad av den obefintliga säkerheten på tåget och han är inte lätt att chockera, vi kom dock fram helskinnade men blev istället skinnade på bussbiljetten vidare mot Trang. Vi köpte en biljett till en lyxminibuss för 550 bath men helt plötsligt var det fullt på denna buss och istället blev vi satta på en ordinarie buss där biljetterna egentligen kostade 150 bath, sorry sorry var det enda säljaren sa med ett stort leende på läpparna.
Dagen efter anländer vi till Koh Lanta där Petter med flickvän Sara redan är och hit kommer även Sara och Victor och ansluter på hotell Miami. Här får vi två härliga dagar tillsammans innan Sara o Victor måste åka hem. Bl a trekkar vi en dag genom djungeln till Tiger cave tillsammans med en rar thailänsk bondefamilj som vi mötte efter vägen, olyckligtvis krossar Anders sin vänstra stortå men den thailänska bonden letar snabbt upp läkande örter som växer i djungeln och förbinder såren ihop med en bit av Saras sarrong som hon glatt river sönder för att hjälpa sin far. Örternas biverkningar fick Anders att sjunga hela vägen tillbaka till basecamp, kanske värt en krossad tå.... Syster Sussie har sedan skött såren efter bästa förmåga och nu ser det riktigt fint ut igen, hoppas tån klarar snorkelutflykten till grottorna imorgon.
Trots några dagars tåkonvalecens gav vi oss igår ut på moppeutflykt och hittade en rar elefanthona i djungeln som hette Mei. Vi frågade om vi fick rida ut på henne någon timme i djungeln och det hade hon ingenting emot bara hon fick lite ananas. Det blev en fantastiskt upplevelse på elefantryggen genom flodbädden i djungeln bland kobror och krokodiler. Elefantskötaren tyckte vi såg så erfarna ut att han släppte iväg oss ensamma med Mei så han fick en siesta, nåväl han kom snart springande efter och ropade "Mei stop, stop" men då hade Sussie redan satt sig på huvudet och tryckt hälarna bakom Meis öron, van ryttare som hon är, så Mei skenade iväg. Genomsvettig hann elefantskötaren till slut ikapp och fick hejd på Mei vilket inte Sussie lyckades med, slutet gott allting gott!
Bröllopssviten på Shari-la, Perhentian Island, förutom det storslagna sovrummet fanns det ett tv-rum med pösiga fåtöljer.
Den fantastiska altanen med utsikt över havet och beachen nedanför, här njöt vi av solnedgångarna.
Piren vid Coral beach, Perhentian island.
Lite dålig skärpa tyvärr,men Sussie har äntligen infunnit sig i sin rätta miljö bland Burkakompisar,hennes välbefinnande utstrålning slår går ej att ta miste på.
Vårt lilla husdjur varanen Bosse som bodde under trappan på Shari-la.
Utanför Tiger cave under trekkingen med bondefamiljen, lilla Natalie 4 år for oförskräckt omkring både högt och lågt, en riktig liten djungelflicka som aldrig klagade över att det var jobbigt eller svårt att ta sig fram.
Den onda tån får sin hallucinerande örtinpackning.
Ett utslaget gäng på beachen, efter allehanda förtärning njuter vi av kvällens sista Chang, Sara o Victor, Sara o Petter o Anders.
Ur dessa buteljer fick vi vår välkomstdrink i baren vilket senare resulterade i att Anders rökte på igen och den här gången tog det skruv ordentligt så jag fick leda hem honom vilt visslande "ståkuk" till geckon i trädet bredvid vårt hus. Vi är nu överens om att dessa dumheter med att röka jointer inte kommer att upprepas någon mer gång.
Elefantskötataren tyckte att vi hade sådan talang att vi blev erbjudna jobb på den lokala cirkusen.
Den vilda galoppen genom djungeln...
Vi beklagar att vi inte har lyckats vända bilderna rätt men en vacker dag kanske vi lärt oss hur vi gör.
Idag har vi varit ute på snorkeltur söder om Koh Lanta, inte lika fint som i Malaysia men vi simmade in i en 80 m lång grotta som mynnade ut i en lagun - det var värt utflykten att få se den!
Lördag 2 april 2011
Hallo igen
Det blev Malaysia och Kuala Lumpur, en resa på 9 tim med nattbuss, faktiskt rätt bekvämt med helt fällbara säten samt airkond. Väl framme kl 05.00 i Chinatown av alla ställen, utan boende samt no cash in the pocket, vad göra? Jo, hitta internet förstås, vilket vi oxå gjorde i det mest sunkiga av alla cafeer vi någongång sett. In på expedia och börja leta, valde Dorsett Regency en lyxhotell mitt i smeten inkl en enorm frukostbuffe för 1500 spänn/4 nätter lite dyrt men "kösta vad det kösta vill". Nästa bekymmer blev cashen, automaten vägrade både Master Card samt VISA, efter en timmes släpande av bagaget kom vi till en uttagsautomat av okänt märke som himmel och plättar gillade mina plastkort och vi fick ut lite "ringi"(valutans namn). Nästa steg blev att hitta en Taxi och fara till hotellet samt att intaga en god frukost, vi var de första gästerna den morgonen. Att bo på 27:e våningen på lyxhotell och se ut över Twin towers är lite annorlunda än att bo i en fuktig, sandig bungalow på stranden. Det är skönt att få skämmas bort lite grann ibland och inte minst är det skönt att slippa det eviga regnet i Thailand. Tydligen har det inte varit så mycket regn vid den här tiden på mer än 30 år och många platser var översvämmade.
Efter en liten nap bar det ut på upptäcksfärd i 35-gradig värme i den enorma staden med en trafikintensitet motsvarande fredagsrusning dyngnet runt. Vi hittade ett shoppingcenter, Time square, motsvarande 20 st NK travade på varandra och dessutom ingick en nöjespark med bl a en stor inomhusbergodalbana. Vi härdade ut där i 4 tim (inte så dåligt tycker vi) innan draget från hotellpoolen samt kall öl blev oss övermäktigt. Tråkigt att koranen inte lärt muslimerna att uppskatta en kall pilsner, det är nämnligen svårt att hitta nämda vara på stan.
Omväxling förnöjer, vi är redan trötta på storstaden så imorgonbitti tar vi en dagbuss till nordostkusten av Malaysia där vi tänker ta oss ut till någon ny ö.
Vår bunglalow på Zanom Sunrise på Koh Lipe.
Vår trevliga personal på Zanom sunrise och tillika ägare, alltid god mat!
Speedboaten som tog oss tillbaka till fastlandet från Koh Lipe.
Entrén till vårt hotell i Kuala Lumpur.
Utsikten från hotellrummet mot Twin towers.
Anders får något drömmande i blicken när han beskådar denna vagn, tänk om han kunde smyga in...
Vi hörs från någon ö nästa gång.
Det blev Malaysia och Kuala Lumpur, en resa på 9 tim med nattbuss, faktiskt rätt bekvämt med helt fällbara säten samt airkond. Väl framme kl 05.00 i Chinatown av alla ställen, utan boende samt no cash in the pocket, vad göra? Jo, hitta internet förstås, vilket vi oxå gjorde i det mest sunkiga av alla cafeer vi någongång sett. In på expedia och börja leta, valde Dorsett Regency en lyxhotell mitt i smeten inkl en enorm frukostbuffe för 1500 spänn/4 nätter lite dyrt men "kösta vad det kösta vill". Nästa bekymmer blev cashen, automaten vägrade både Master Card samt VISA, efter en timmes släpande av bagaget kom vi till en uttagsautomat av okänt märke som himmel och plättar gillade mina plastkort och vi fick ut lite "ringi"(valutans namn). Nästa steg blev att hitta en Taxi och fara till hotellet samt att intaga en god frukost, vi var de första gästerna den morgonen. Att bo på 27:e våningen på lyxhotell och se ut över Twin towers är lite annorlunda än att bo i en fuktig, sandig bungalow på stranden. Det är skönt att få skämmas bort lite grann ibland och inte minst är det skönt att slippa det eviga regnet i Thailand. Tydligen har det inte varit så mycket regn vid den här tiden på mer än 30 år och många platser var översvämmade.
Efter en liten nap bar det ut på upptäcksfärd i 35-gradig värme i den enorma staden med en trafikintensitet motsvarande fredagsrusning dyngnet runt. Vi hittade ett shoppingcenter, Time square, motsvarande 20 st NK travade på varandra och dessutom ingick en nöjespark med bl a en stor inomhusbergodalbana. Vi härdade ut där i 4 tim (inte så dåligt tycker vi) innan draget från hotellpoolen samt kall öl blev oss övermäktigt. Tråkigt att koranen inte lärt muslimerna att uppskatta en kall pilsner, det är nämnligen svårt att hitta nämda vara på stan.
Omväxling förnöjer, vi är redan trötta på storstaden så imorgonbitti tar vi en dagbuss till nordostkusten av Malaysia där vi tänker ta oss ut till någon ny ö.
Vår bunglalow på Zanom Sunrise på Koh Lipe.
Vår trevliga personal på Zanom sunrise och tillika ägare, alltid god mat!
Speedboaten som tog oss tillbaka till fastlandet från Koh Lipe.
Entrén till vårt hotell i Kuala Lumpur.
Utsikten från hotellrummet mot Twin towers.
Anders får något drömmande i blicken när han beskådar denna vagn, tänk om han kunde smyga in...
Vi hörs från någon ö nästa gång.
