Resan till någonstans

Nu har vi bilen full av guld så vi behöver inte tänka på ekonomin längre... Resan har gått vidare över Fox glaciär där vi övernattade på parkeringen vid galciären - riktigt kallt i bilen när vi vaknade. En sällsynt rovfågel som såg ut som en grönaktig papegoja fattade tycke för vårt mobilehome och försökte picka hål på bilen. Sussie trodde att det var Anders som skojade eftersom han nyss hade gått ut och försökte leka tittut med pippin som inte alls förstod leken. Efter ytterligare en övernattning i en fårhage vid en vacker sjö anlände vi till partystaden Queenstown. Vägen dit var bedårande vacker och vi stannade till vid världens första bungyjumpställe, en gammal bro över älven innan Q-town. Det är tusan att Anders har så dålig rygg, jag försökte övertala honom till ett parhopp men han vägrade. Vi hade en helkväll i Q-town och höjde medelåldern med minst det dubbla, men vi hade lika kul ändå. Därefter återhämtade vi oss i paradiset vid en flod på väg ut mot ostkusten. Hamnar man i paradiset vill man inte åka därifrån så vi blev kvar där i två nätter tillsammans med alla kossor och kalvar som omgav vår bil. Det sista dygnet har vi tillbringat hos en fårfamare utanför Dunedin. Vår vana trogen sökte vi oss ut mot kusten och hade turen att stöta på honom, Mr McKay, när han var ute och föste sina får. När vi överöste honom med vår entusiasm över hans vackra "privat property" blev han smickrad och lät oss stanna över natten vid en fårhage. Tillsammans med honom har vi idag upplevt furseals, yellow-eyed pinguins, sea-lion och albatrosser. Sea-lion är inte att leka med, på land kan de förflytta sig lika fort som en galopperande häst och de kan väga upp till 400 kg. När vi står på hans beach kommer ett stort sea-lion emot oss och vi börjar backa undan men icke McKay, han står helt stilla och sträcker upp sig och ser morsk ut. Sea-lionet springer emot honom med öppen käft och ser rätt ilsken ut men McKay står helt stilla tills lionet tvärstannar vid hans ben och böjer ner sitt huvud. McKay har studerat och vårdat dessa djur i ca 30 år och vet hur han ska läsa dem - otroligt imponerande för oss att få uppleva detta. Denna gång var även Anders lite skärrad....   




Här har vi hittat egna sea-lion när vi gick själva på en annan strand i närheten. Dessa var lite mer sömniga.


En yellow-eyed pinguin med sina chicks bara två meter från våra fötter, helt orädd när McKay var med. Han var mycket kärleksfull mot sina skyddslingar på hans property.


En furseal som har bäddat ner sig i stranden och orkade inte ägna oss något större intresse.


Ett ungdomsgäng av albatrosser som socialiserar sig inför framtida partnerskap. Dessa fåglar var otroligt imponerande att få se, de kan bli ca 60 år gamla och är fertila hela sitt liv - det ni! och de kan bli upp till 3 m i vingspannet!
 

Ett bad i paradiset, detta var det underbaraste ställe vi någonsin har varit på.


Här vaskas guldet fram som nu får bekosta hela resan!


Ser ni alla gula guldklimparna i bäcken - de är våra nu!


Hädanefter kommer vi att vara cowboys istället för seglare! Det här med att köra 4-hjuling och fösa kor var riktigt kul.


Om vi inte trivs med farmarlivet kan vi alltid hitta ett renoveringsobjekt som Anders kan slå klorna i. Den här gamla skönheten hittade vi i Wellington.


Waikoroporu springs, en naturlig källa på norra delen av sydön, det renaste vattnet som finns på hela vår planet förutom det vatten som finns på Antarktis. Det klaraste vatten vi någonsin sett och man fick absolut inte komma i kontakt med vattnet för att skydda det. Vi kunde dock inte hålla oss i skinnet utan fyllde våra vattenflaskor på ett undanskymt ställe så nu är det här förstört för all framtid ;-) men det var det godaste vattnet vi har smakat på så vi tom hoppade över vinet den kvällen.


Farwell spit, sista delen av vår 7 timmars promenad och en behövlig avsvalkning av trötta fötter. 


En troligen död kompis som låg efter stranden på Farwell spit.


En tidig morgon, helt ensamma vid Pancake rocks, då en invasion av sandflies väckte oss redan innan kl 6 (den enda morgonen hittills som vi har varit uppe så tidigt)

Nu verkar det som vi äntligen har lärt att oss att lägga in bilder i rätt format, tur det medan vi fortfarande är kvar här, så nu kan ni förvänta er mer av den varan. Ha det bra, vi hörs igen.