Cap Verde
Efter 7 dygn ankrade vi i Palmeira på ön Sal. Allt har gått bra och det var skönt att komma fram. En av de lokala fiskarna kom förbi och vi köpte färsk tonfisk som han snabbt och smidigt filéade som blev en delikat middag.
Repet till dingen började bli dåligt så Sussie blev tvungen att hoppa i och sätta dit ett nytt med en pålstek.
Palmeira är en charmig men mycket fattig fiskeby, människorna var mycket vänliga och allt prat om tjuveri stämde inte alls. Med minibuss tog man sig snabbt och trångt in till staden Espargo, frågan är om chaufförerna hade körkort överhuvudtaget men det gick ju bra ändå. Vi fick ta oss till flygplatsen för att klarera in och det gick oväntat smidigt och snabbt. Väl tillbaka avnjöt vi en god lokal öl i en containerbar där det också serverades en väldigt god fisk i sällskap med byns a-lagare.
Det syns direkt att arbetslösheten är hög, många unga går bara omkring eller sitter och tittar. Många Cap Verdiner flyttar till andra länder för att få arbete och skickar hem pengar till sina familjer för här finns nästan inga arbeten att få. Tyvärr verkar missbruk rätt vanligt och många riktigt unga flickor går med ett barn på höften och ett i handen trots att det bara ser ut som tonåringar. Detta anslag talar sitt tydliga språk om problemet.
Idag har vi lämnat Sal och seglat till Boavista där bara stannar över natten innan vi fortsätter söderut till Maio där vi hoppas träffa Anders bror Ulf och hans fru Jean.
Nu seglar vi!
Jaja, dessa små veckor går väldigt fort och blir lätt väldigt många när man är i Las Palmas men idag är det äntligen dags att hissa segel. Det har varit väldigt hårda vindar under lång tid men nu ser prognosen perfekt ut för att segla mot Cap Verde och idag skiner till och med solen på oss!
Det bör ta ca en vecka till Cap Verde där vi stannar till för att leverera kläder och skolmaterial till en kyrka, det känns bra att kunna hjälpa till lite. Vi ska också träffa Anders bror och fru som är där på någon av öarna. Efter det seglar vi vidare mot äventyr i Gambiafloden.
