Onsdag 23 mars
Så är vi då i paradiset på Koh Bulone Leh sedan fyra dagar, infon på internet stämde bra med verkligheten den här gången. Vi har hamnat på öns finaste sida (på Bulone resort) och bor i en enkel men helt ok bungalow på stranden, vid high tide har vi vatten ända upp till trappan. Runtom oss har vi en underbar sandstrand och ca 200 meter utanför ligger ett korallrev med allsköns färgprakt i form av vackra fiskar där vi ligger och snorklar när vi tröttnat på hängmattan och läsandet. Livet flyter stilla och lugnt, det finns inte mycket att aktivera sig med men igår paddlade vi runt hela ön i kajak vilket tog ca 2 timmar.
Det finns ett flertal ställen på den lilla ön där man kan intaga näring av olika slag. Igår hamnade vi i en "rökring" på golvet i ett hemligt mörkt rum bakom köket i en reaggebar. Hur vi hamnade där vet nog bara Anders, han ville nämligen prova på något nytt! En bambupipa stoppades och tändes av några infödingar som redan satt i ringen och den började sedan vandra runt, efter några djupa bloss blev allt suddigt (i alla fall för Sussie). Hon blev djupt försjunken i sig själv samt fick lojt likgiltigt ansiktsuttryck, då förstod Anders att det var dags att avsluta seansen och börja vandra hem, som tur var hade inte röken bitit lika bra på honom så han kunde vara ledsagare åt Sussie.
Bussresan från Krabi till Pak Bara tog 5 tim, vi blev tyvärr avsläppta en mil för tidigt ihop med en tysk som hette Alexander som skulle till samma hamnstad som oss. Vi försökte hitta en buss eller taxi som kunde ta oss vidare, men utan resultat. Anders gick då in i en gränd och hittade en flakbil med en hjärnskadad förare i, vilket vi fick veta under resans gång av brorsonen som gjorde oss sällskap på flaket. Brorsonen hade även släkt som hade ett geusthouse i Pak Bara där vi fick en sunkig bungalow som vi delade med Alexander.
Dagen efter gick resan vidare med speedboat till Bulone medan Alexander for till en annan ö. Här sitter vi nu och funderar över vart vi ska resa härnäst. Även om det är varmt och underbart skönt så regnar det mer eller mindre varje dag, det känns nästan som att regnperioden redan är här. Frågan är var solen skiner?
På pick-up flaket mot hamnen i Pak Bara.
Vårt charmiga rum i Pak Bara, taket var uppstöttat av stammar på flera ställen. Vid vår huvudända fanns ett stort hål i taket men som tur var ramlade inget otäckt djur ner på oss när vi sov. Vår tyske vän Alexander sov i den bortre sängen men han var mer morgonpigg än vad vi var.
Oj bilden blev felvänd men här i alla fall vårt fräscha badrum.
Low tide i Pak Bara.
Utsikten från vår bungalow på Koh Bulone Leh - kan inte bli bättre va?
Anders i hängmattan innan repet brast.
Vattnet går upp till vår trappa vid high tide och man undrar hur länge huset kommer att stå kvar...
Så här såg vi ut efter röksessionen där även vår granne Stefan från Tyskland (han också) hängde på.
Sussie blev lite haschnojjig på hemvägen men Anders lyckades styra upp det hela och leda hem henne.
En gång får räcka... tyckte även Sussie.
Få se var vi är nästa gång vi hörs, ev drar vi vidare söderut mot Malysia redan imorgon. Väl mött!
Det finns ett flertal ställen på den lilla ön där man kan intaga näring av olika slag. Igår hamnade vi i en "rökring" på golvet i ett hemligt mörkt rum bakom köket i en reaggebar. Hur vi hamnade där vet nog bara Anders, han ville nämligen prova på något nytt! En bambupipa stoppades och tändes av några infödingar som redan satt i ringen och den började sedan vandra runt, efter några djupa bloss blev allt suddigt (i alla fall för Sussie). Hon blev djupt försjunken i sig själv samt fick lojt likgiltigt ansiktsuttryck, då förstod Anders att det var dags att avsluta seansen och börja vandra hem, som tur var hade inte röken bitit lika bra på honom så han kunde vara ledsagare åt Sussie.
Bussresan från Krabi till Pak Bara tog 5 tim, vi blev tyvärr avsläppta en mil för tidigt ihop med en tysk som hette Alexander som skulle till samma hamnstad som oss. Vi försökte hitta en buss eller taxi som kunde ta oss vidare, men utan resultat. Anders gick då in i en gränd och hittade en flakbil med en hjärnskadad förare i, vilket vi fick veta under resans gång av brorsonen som gjorde oss sällskap på flaket. Brorsonen hade även släkt som hade ett geusthouse i Pak Bara där vi fick en sunkig bungalow som vi delade med Alexander.
Dagen efter gick resan vidare med speedboat till Bulone medan Alexander for till en annan ö. Här sitter vi nu och funderar över vart vi ska resa härnäst. Även om det är varmt och underbart skönt så regnar det mer eller mindre varje dag, det känns nästan som att regnperioden redan är här. Frågan är var solen skiner?
På pick-up flaket mot hamnen i Pak Bara.
Vårt charmiga rum i Pak Bara, taket var uppstöttat av stammar på flera ställen. Vid vår huvudända fanns ett stort hål i taket men som tur var ramlade inget otäckt djur ner på oss när vi sov. Vår tyske vän Alexander sov i den bortre sängen men han var mer morgonpigg än vad vi var.
Oj bilden blev felvänd men här i alla fall vårt fräscha badrum.
Low tide i Pak Bara.
Utsikten från vår bungalow på Koh Bulone Leh - kan inte bli bättre va?
Anders i hängmattan innan repet brast.
Vattnet går upp till vår trappa vid high tide och man undrar hur länge huset kommer att stå kvar...
Så här såg vi ut efter röksessionen där även vår granne Stefan från Tyskland (han också) hängde på.
Sussie blev lite haschnojjig på hemvägen men Anders lyckades styra upp det hela och leda hem henne.
En gång får räcka... tyckte även Sussie.
Få se var vi är nästa gång vi hörs, ev drar vi vidare söderut mot Malysia redan imorgon. Väl mött!
Lördag 19 mars
Dagen efter den stora födelsedagen, igår firade vi Anders genom att ta en longtailboat ut till Railey där vi njöt av en härlig dag tillsammans med en massa apor. På sophögen träffade vi även en stor varan som mumsade i sig av godsakerna där, vi läste senare att den bara äter löv och grönsaker vilket kändes lugnande för den såg rätt skrämmande ut.
Vi har även hunnit med en båtdagstur till Phi Phi Island där vi bl a hälsade på i Carlitos bar där Anders Sara arbetade före tsunamin. Phi Phi var ungdomarnas ö och kändes ännu mer som en turisthåla än Ao Nang men kul att ha sett det. Det är ju alltid skönt att få en båttur för oss gamla båträvar.
När Petter hade sin lediga dag hyrde vi en egen longtailboat och for ut till en egen strand på Chicken Island, där vi snorklade och såg fantastiska fiskar. Men en rackarns korp försåg sig med halva vår papaya i ett obevakat ögonblick - hoppas han njöt av den lika mycket som vi hade gjort.
En kväll fick vi för oss att gå och titta på thaiboxning, helt galet, som en regelrätt misshandel fast inom sportens ramar, om man nu kan kalla detta sport. Det var hysterisk vadslagning nere vid ringside varje match och thailändarna var mycket upphetsade av spänningen. Tre knock-outer fick vi uppleva. Oavsett hur matchen slutade så tackade man aldrig varandra efter matchen utan gick bara åt varsitt håll eller bars ut på bår. Kvällen avslutades med 29 kg klassen och det var bara små pojkar som kanske var 8-9 år som pucklade på varandra med sparkar och slag, då fick vi nog och lämnade arenan.
Häromkvällen besökte vi kareoke-baren som vi bor granne med och hör oljudet från varje kväll. Först såg det inte ut som om någon sjöng men när ögonen hade vant sig med mörkret därinne såg vi att den som sjöng alltid satt kvar vid sitt bord. Ingen thailändare applåderade och när vi började göra det tittade de skumt på oss, vi var de enda turisterna på baren övriga gäster var bara thailänska män. Anders försökte hitta en engelsk text i den digra luntan men det misslyckades istället fick han en liten söt thailänska på armstödet på hela tiden fyllde på i ölglaset, vem vet vad hon ville mer.
Idag bär det av längre söderut mot gränsen till Malaysia, där ska finnas några öar i en nationalpark som inte är så väl besökta. Där hoppas vi få inhysa det paradisiska lugnet och få njuta av livet i en hängmatta eller snorklade i kristallklart vatten, allt enligt info via internet sedan får vi se hur verkligen är. I paradiset finns förmodligen inget internet men så fort vi får möjlighet till kontakt så hörs vi igen. Ha det gott och njut av våren som vi faktisk saknar här nere.
En av husets alla katter som oftast boar utanför vår dörr och vi väntar med spänning på tillökningen.
Thaiboxningen drar inte så stor publik förutom de satsande thailändarna till höger.
Anders upptäcker en spännande grotta på Railey.
Se vår vän varanen i mitten av bilden.
Apfamiljen med snuttande små apbebisar.
Sussie i paradiset, här offras phallosar i alla storlekar för att blidka den kvinnliga sjöguden.
Sussie försöker hitta en ståndaktig till sig själv som aldrig kroknar.....
Anders födelsedagsdring, en underbart god Pina colada i en orkidéprydd cocosnöt.
Födelsedagskvällen avslutades med tårta på balkongen!
Vi har även hunnit med en båtdagstur till Phi Phi Island där vi bl a hälsade på i Carlitos bar där Anders Sara arbetade före tsunamin. Phi Phi var ungdomarnas ö och kändes ännu mer som en turisthåla än Ao Nang men kul att ha sett det. Det är ju alltid skönt att få en båttur för oss gamla båträvar.
När Petter hade sin lediga dag hyrde vi en egen longtailboat och for ut till en egen strand på Chicken Island, där vi snorklade och såg fantastiska fiskar. Men en rackarns korp försåg sig med halva vår papaya i ett obevakat ögonblick - hoppas han njöt av den lika mycket som vi hade gjort.
En kväll fick vi för oss att gå och titta på thaiboxning, helt galet, som en regelrätt misshandel fast inom sportens ramar, om man nu kan kalla detta sport. Det var hysterisk vadslagning nere vid ringside varje match och thailändarna var mycket upphetsade av spänningen. Tre knock-outer fick vi uppleva. Oavsett hur matchen slutade så tackade man aldrig varandra efter matchen utan gick bara åt varsitt håll eller bars ut på bår. Kvällen avslutades med 29 kg klassen och det var bara små pojkar som kanske var 8-9 år som pucklade på varandra med sparkar och slag, då fick vi nog och lämnade arenan.
Häromkvällen besökte vi kareoke-baren som vi bor granne med och hör oljudet från varje kväll. Först såg det inte ut som om någon sjöng men när ögonen hade vant sig med mörkret därinne såg vi att den som sjöng alltid satt kvar vid sitt bord. Ingen thailändare applåderade och när vi började göra det tittade de skumt på oss, vi var de enda turisterna på baren övriga gäster var bara thailänska män. Anders försökte hitta en engelsk text i den digra luntan men det misslyckades istället fick han en liten söt thailänska på armstödet på hela tiden fyllde på i ölglaset, vem vet vad hon ville mer.
Idag bär det av längre söderut mot gränsen till Malaysia, där ska finnas några öar i en nationalpark som inte är så väl besökta. Där hoppas vi få inhysa det paradisiska lugnet och få njuta av livet i en hängmatta eller snorklade i kristallklart vatten, allt enligt info via internet sedan får vi se hur verkligen är. I paradiset finns förmodligen inget internet men så fort vi får möjlighet till kontakt så hörs vi igen. Ha det gott och njut av våren som vi faktisk saknar här nere.
En av husets alla katter som oftast boar utanför vår dörr och vi väntar med spänning på tillökningen.
Thaiboxningen drar inte så stor publik förutom de satsande thailändarna till höger.
Anders upptäcker en spännande grotta på Railey.
Se vår vän varanen i mitten av bilden.
Apfamiljen med snuttande små apbebisar.
Sussie i paradiset, här offras phallosar i alla storlekar för att blidka den kvinnliga sjöguden.
Sussie försöker hitta en ståndaktig till sig själv som aldrig kroknar.....
Anders födelsedagsdring, en underbart god Pina colada i en orkidéprydd cocosnöt.
Födelsedagskvällen avslutades med tårta på balkongen!
Lördag 12 mars i Ao Nang, Thailand
Hej alla ivriga bloggläsare, nu är vi på väg igen efter 2 månaders uppehåll i Sverige. Utresa till Bangkok för en vecka sedan med mellanlandning i Peking som vi hann besöka några timmar - utan visum, det ni!
Väl i Bangkok inhyste vi oss på ett sunket Siam hotel på Khosan road. Att komma dit direkt från -10 till +35 mitt i fredagsnatten från flyget var minst sagt en omtumlande upplevelse, så mycket folk mest ungdomar, ljud, dofter mm, vi höjde medelåldern med det dubbla. Vi hade fått tipset av Sara att det är här allt händer och det gjorde det verkligen! Detta är en gata som aldrig sover. Efter en natt fick vi nog och hittade en något lugnare gata med ett betydligt bättre hotel, Rambuttri village, straxt bredvid. Här hade vi t o m en härlig pool på taket som vi njöt av på eftermiddagarna. Bangkok är som en het ångande kittel med ständigt dis. En dag bokade vi en tuktuk för att få se en del av staden, trodde vi, men han körde oss bara till olika shoppingställen trots våra protester. Förutom shopping fick vi se ett antal tempel vilket till slut blev några för mycket. Sussie lyckades övertyga Anders till en fotmassage och det ångrade han inte, han bokade raskt om från 30 minuter till en 1 timme såå skönt var det.
Efter två dagar i Bangkok fick vi nog och flög vidare ner till Krabi och Ao Nang där vi möttes av Sussies son Petter med flickvän Sara. Underbart att ses igen efter mer än ett halvår. Vi har ett fint rum på MaiTai geusthouse för 100 kr/natten med AC, varmvattendusch samt toa med stopp i avloppet, härligt i 35 graders värme... Moppen vi har hyrt går som ett skållat troll, tyvärr vurpade Sara igår på löst grus men som tur var fick hon inga allvarliga skador, endast ömma kroppsdelar och skrapsår.
När man är i Thailand ska man ju trekka, så sagt och gjort, häromdagen sökte vi upp Krabis högsta berg i en nationalpark där vi med väl tilltagen matsäck bestående av vatten och frukt började den strapatsfyllda vandringen. Sara med endast flipflop på fötterna, vi hade i alla fall Teva sandaler som satt fast. Vandringen upp tog 3 1/2 timme i fuktig regnskog på en stig som blev smalare och smalare och bitvis var mycket brant, kobrorna hängde på lur uppe i trädkronorna (därför skakade gärna Anders på träden vi gick förbi - lite spännande måste det ju vara tyckte han - men inte vi!) Väl uppe på toppen var det ändå mödan värt för utsikten var helt betagande över land och hav, det sista av matsäcken avnjöts innan Sussie tyckte det var dags för tillbakagång innan mörkret föll över djungeln, hemska tanke att bli kvar över natten. Men nedfärden gick betydligt snabbare så vi klarade oss. Väl nere upptäckte vi en liten damm i floden där vi kunde ta oss ett välförtjänt svalkande dopp innan moppefärden hem.
Maten är underbart god och billig och finns att köpa överallt. Det har regnat lite nästan varje dag sedan vi kom ner till Ao Nang men bara korta skurar, värmen är fuktig och intensiv dygnet runt.
Underbart njutningsfull fotmassage i Bangkok.
Kroppsmisshandel på stranden i Ao Nang.
Offergåvor till Sussie och den kvinnliga havsgudinnan.
Kärleksparet Petter o Sara.
Vattenfallet på vår trekkingtur.
Nästan på toppen.
Sista metrarna till toppen.
Äntligen framme!
Thailänsk moppefrisyr!
Matning av Cat-fish på en farm.
Thailänsk skolskjuts, inga säkerhetsbälten här inte!
På återhörande!
Väl i Bangkok inhyste vi oss på ett sunket Siam hotel på Khosan road. Att komma dit direkt från -10 till +35 mitt i fredagsnatten från flyget var minst sagt en omtumlande upplevelse, så mycket folk mest ungdomar, ljud, dofter mm, vi höjde medelåldern med det dubbla. Vi hade fått tipset av Sara att det är här allt händer och det gjorde det verkligen! Detta är en gata som aldrig sover. Efter en natt fick vi nog och hittade en något lugnare gata med ett betydligt bättre hotel, Rambuttri village, straxt bredvid. Här hade vi t o m en härlig pool på taket som vi njöt av på eftermiddagarna. Bangkok är som en het ångande kittel med ständigt dis. En dag bokade vi en tuktuk för att få se en del av staden, trodde vi, men han körde oss bara till olika shoppingställen trots våra protester. Förutom shopping fick vi se ett antal tempel vilket till slut blev några för mycket. Sussie lyckades övertyga Anders till en fotmassage och det ångrade han inte, han bokade raskt om från 30 minuter till en 1 timme såå skönt var det.
Efter två dagar i Bangkok fick vi nog och flög vidare ner till Krabi och Ao Nang där vi möttes av Sussies son Petter med flickvän Sara. Underbart att ses igen efter mer än ett halvår. Vi har ett fint rum på MaiTai geusthouse för 100 kr/natten med AC, varmvattendusch samt toa med stopp i avloppet, härligt i 35 graders värme... Moppen vi har hyrt går som ett skållat troll, tyvärr vurpade Sara igår på löst grus men som tur var fick hon inga allvarliga skador, endast ömma kroppsdelar och skrapsår.
När man är i Thailand ska man ju trekka, så sagt och gjort, häromdagen sökte vi upp Krabis högsta berg i en nationalpark där vi med väl tilltagen matsäck bestående av vatten och frukt började den strapatsfyllda vandringen. Sara med endast flipflop på fötterna, vi hade i alla fall Teva sandaler som satt fast. Vandringen upp tog 3 1/2 timme i fuktig regnskog på en stig som blev smalare och smalare och bitvis var mycket brant, kobrorna hängde på lur uppe i trädkronorna (därför skakade gärna Anders på träden vi gick förbi - lite spännande måste det ju vara tyckte han - men inte vi!) Väl uppe på toppen var det ändå mödan värt för utsikten var helt betagande över land och hav, det sista av matsäcken avnjöts innan Sussie tyckte det var dags för tillbakagång innan mörkret föll över djungeln, hemska tanke att bli kvar över natten. Men nedfärden gick betydligt snabbare så vi klarade oss. Väl nere upptäckte vi en liten damm i floden där vi kunde ta oss ett välförtjänt svalkande dopp innan moppefärden hem.
Maten är underbart god och billig och finns att köpa överallt. Det har regnat lite nästan varje dag sedan vi kom ner till Ao Nang men bara korta skurar, värmen är fuktig och intensiv dygnet runt.
Underbart njutningsfull fotmassage i Bangkok.
Kroppsmisshandel på stranden i Ao Nang.
Offergåvor till Sussie och den kvinnliga havsgudinnan.
Kärleksparet Petter o Sara.
Vattenfallet på vår trekkingtur.
Nästan på toppen.
Sista metrarna till toppen.
Äntligen framme!
Thailänsk moppefrisyr!
Matning av Cat-fish på en farm.
Thailänsk skolskjuts, inga säkerhetsbälten här inte!
På återhörande!
