Resan till någonstans -

Julaftonskväll

Efter att vi lämnade McKay så vände vi kosan norrut och övernattade i Timaru alldeles vid havet och hamnen. Där träffade vi Don och Margret från Christchurch som var ute över helgen med sin campingbus. Vi hade upptäckt blå pingviner i ett stenröse nära stranden som vi visade dem och det blev startskottet till en underbar barbercue nästa kväll i deras trädgård, tänk vad man får vara med om när man är spontan och delar med sig av sina upplevelser. Deras gästfrihet var nästan gränslös, Don visade oss runt i staden och förstörelsen efter jordbävningen i september (inga människor kom som tur var till skada). Han gav oss tips om en fantastisk plats vid Wainui där vi körde upp efter alltför smala och vindlande vägar, "ej för campervans" stod det på skylten men det hindrade förstås inte oss. Och det var det värt, den mest fantastiska utsikt som vi har haft under någon övernattning hittills. Men nästa morgon var det inte lika roligt att stå där uppe. När vi tittade ut trodde vi att det var imma på ínsidan av fönstren men ej, det var skitväder ute. Det blev en vådlig färd nerför på smala leriga grusvägar utan vägräcken men Sussie kör som en rallyförare så vi kom ner helskinnade.
Efter detta hamnar vi i Kaikora där vi under en hamnpromenad stötte på några fiskare som var på väg att lägga ut med sin båt för att vittja sina cray-fish burar. Vår vana trogen slår vi oss i slang och blir medbjudna ut på färden, en upplevelse med albatrosser, blue pinguins och massor av cray-fish (som vi nu har ätit tre dagar i rad och känner oss rätt trötta på). De har aldrig kokat kräftor i det här landet och vet inte att man bör salta i kokvattnet, men, men tur att det finns saltkar. Inte nog med att vi blev medbjudna på fisketuren dessutom blev vi återigen bjudna på storslagen barbercue och övernattning på deras tomt vid havet. Vi har mycket att lära av Nya Zealändarnas fantastiska gästfrihet. Innan vi lämnade Kaiora for vi ut på en kommersiell whale-watch och hade turen att få se två valar, en fantastisk upplevelse. Det bjöd oss emot att betala för denna whale-watch eftersom vi av fiskarna hade fått höra hur det har skaffat ensamrätt på att få visa valar och därmed ta betalt därefter. Inte ens fiskarna som bor där har rätt att få åka ut där valarna finns. Detta är uppe i domstol nu för de lokalboende är ju förstås helförbannade över detta. Kan ni tänka er att ett företag har skapat sig ensamrätt på att visa något som tillhör naturen? På vår väg norrut stannade vi igen hos Sussies kompis Ebba i Richmond och till Sussies glädje fick vi besöka en daglig verksamhet. Efter det besöket hade vi en djupgående diskussion om livets vara eller icke vara...
Färjeturen över till nordön bjöd på den hårdaste vind vi hittills har känt på även som seglare, 60 knots=30m/s och mer i byarna. Konstigt att inte däcket var avstängt på båten, vi fick hålla i oss i räcket för att inte blåsa iväg, men det var ändå en häftigt upplevelse. Ingen våghöjd att tala om endast otroligt kraftig vind. Wellington bjöd på resans enda museibesök och det var det väl värt, ett annorlunda och intressant museum som varmt rekomenderas.
Jaha, idag är det julafton och vi känner oss enormt rena efter att ha lögat oss i ett svavelosande hälsobad i en bäck med 40-gradigt vatten från en varm källa. Inatt campar vi vid en bubblande mudpool, men vi avstår nog från att bada, men vem vet när champangen har runnit ner och vettet runnit ut kanske det blir ett ......