Resan till någonstans

Efter att vi lämnade McKay så vände vi kosan norrut och övernattade i Timaru alldeles vid havet och hamnen. Där träffade vi Don och Margret från Christchurch som var ute över helgen med sin campingbus. Vi hade upptäckt blå pingviner i ett stenröse nära stranden som vi visade dem och det blev startskottet till en underbar barbercue nästa kväll i deras trädgård, tänk vad man får vara med om när man är spontan och delar med sig av sina upplevelser. Deras gästfrihet var nästan gränslös, Don visade oss runt i staden och förstörelsen efter jordbävningen i september (inga människor kom som tur var till skada). Han gav oss tips om en fantastisk plats vid Wainui där vi körde upp efter alltför smala och vindlande vägar, "ej för campervans" stod det på skylten men det hindrade förstås inte oss. Och det var det värt, den mest fantastiska utsikt som vi har haft under någon övernattning hittills. Men nästa morgon var det inte lika roligt att stå där uppe. När vi tittade ut trodde vi att det var imma på ínsidan av fönstren men ej, det var skitväder ute. Det blev en vådlig färd nerför på smala leriga grusvägar utan vägräcken men Sussie kör som en rallyförare så vi kom ner helskinnade. 
Efter detta hamnar vi i Kaikora där vi under en hamnpromenad stötte på några fiskare som var på väg att lägga ut med sin båt för att vittja sina cray-fish burar. Vår vana trogen slår vi oss i slang och blir medbjudna ut på färden, en upplevelse med albatrosser, blue pinguins och massor av cray-fish (som vi nu har ätit tre dagar i rad och känner oss rätt trötta på). De har aldrig kokat kräftor i det här landet och vet inte att man bör salta i kokvattnet, men, men tur att det finns saltkar. Inte nog med att vi blev medbjudna på fisketuren dessutom blev vi återigen bjudna på storslagen barbercue och övernattning på deras tomt vid havet. Vi har mycket att lära av Nya Zealändarnas fantastiska gästfrihet. Innan vi lämnade Kaiora for vi ut på en kommersiell whale-watch och hade turen att få se två valar, en fantastisk upplevelse. Det bjöd oss emot att betala för denna whale-watch eftersom vi av fiskarna hade fått höra hur det har skaffat ensamrätt på att få visa valar och därmed ta betalt därefter. Inte ens fiskarna som bor där har rätt att få åka ut där valarna finns. Detta är uppe i domstol nu för de lokalboende är ju förstås helförbannade över detta. Kan ni tänka er att ett företag har skapat sig ensamrätt på att visa något som tillhör naturen? På vår väg norrut stannade vi igen hos Sussies kompis Ebba i Richmond och till Sussies glädje fick vi besöka en daglig verksamhet. Efter det besöket hade vi en djupgående diskussion om livets vara eller icke vara...
Färjeturen över till nordön bjöd på den hårdaste vind vi hittills har känt på även som seglare, 60 knots=30m/s och mer i byarna. Konstigt att inte däcket var avstängt på båten, vi fick hålla i oss i räcket för att inte blåsa iväg, men det var ändå en häftigt upplevelse. Ingen våghöjd att tala om endast otroligt kraftig vind. Wellington bjöd på resans enda museibesök och det var det väl värt, ett annorlunda och intressant museum som varmt rekomenderas.
Jaha, idag är det julafton och vi känner oss enormt rena efter att ha lögat oss i ett svavelosande hälsobad i en bäck med 40-gradigt vatten från en varm källa. Inatt campar vi vid en bubblande mudpool, men vi avstår nog från att bada, men vem vet när champangen har runnit ner och vettet runnit ut kanske det blir ett ......  


Vårt värdpar i Christchurch.


Utsikt över södra ishavet från högt ovan Wainaui.


Den vådliga resan ner, verkligheten var värre än vad bilden visar.


En 92-årig local som bjöd oss på vår första nykokta cray-fish, som muta för att vi blockerade hans havsutsikt.


Graham, Max och Liza på deras fiskebåt. Ständigt påverkade av burbon o cola eller smirnoff o jucie hade de rätta gunget i knäna....


Denna osaltade delikatess känner vi oss nu rätt less på.


Fick även upp en liten haj som fick simma vidare.


En albatross som fick en smakbit av vårt bete.


Det här var den vackraste av alla albatrosser som vi såg.


Anders backar ner den lilla båten som vi var ute med på kvällen och la i nya burar från.


Spermwhales stjärt.


Lögardoppet. En riktigt GOD JUL till er alla och hälsa där det behövs.

Nu har vi bilen full av guld så vi behöver inte tänka på ekonomin längre... Resan har gått vidare över Fox glaciär där vi övernattade på parkeringen vid galciären - riktigt kallt i bilen när vi vaknade. En sällsynt rovfågel som såg ut som en grönaktig papegoja fattade tycke för vårt mobilehome och försökte picka hål på bilen. Sussie trodde att det var Anders som skojade eftersom han nyss hade gått ut och försökte leka tittut med pippin som inte alls förstod leken. Efter ytterligare en övernattning i en fårhage vid en vacker sjö anlände vi till partystaden Queenstown. Vägen dit var bedårande vacker och vi stannade till vid världens första bungyjumpställe, en gammal bro över älven innan Q-town. Det är tusan att Anders har så dålig rygg, jag försökte övertala honom till ett parhopp men han vägrade. Vi hade en helkväll i Q-town och höjde medelåldern med minst det dubbla, men vi hade lika kul ändå. Därefter återhämtade vi oss i paradiset vid en flod på väg ut mot ostkusten. Hamnar man i paradiset vill man inte åka därifrån så vi blev kvar där i två nätter tillsammans med alla kossor och kalvar som omgav vår bil. Det sista dygnet har vi tillbringat hos en fårfamare utanför Dunedin. Vår vana trogen sökte vi oss ut mot kusten och hade turen att stöta på honom, Mr McKay, när han var ute och föste sina får. När vi överöste honom med vår entusiasm över hans vackra "privat property" blev han smickrad och lät oss stanna över natten vid en fårhage. Tillsammans med honom har vi idag upplevt furseals, yellow-eyed pinguins, sea-lion och albatrosser. Sea-lion är inte att leka med, på land kan de förflytta sig lika fort som en galopperande häst och de kan väga upp till 400 kg. När vi står på hans beach kommer ett stort sea-lion emot oss och vi börjar backa undan men icke McKay, han står helt stilla och sträcker upp sig och ser morsk ut. Sea-lionet springer emot honom med öppen käft och ser rätt ilsken ut men McKay står helt stilla tills lionet tvärstannar vid hans ben och böjer ner sitt huvud. McKay har studerat och vårdat dessa djur i ca 30 år och vet hur han ska läsa dem - otroligt imponerande för oss att få uppleva detta. Denna gång var även Anders lite skärrad....   




Här har vi hittat egna sea-lion när vi gick själva på en annan strand i närheten. Dessa var lite mer sömniga.


En yellow-eyed pinguin med sina chicks bara två meter från våra fötter, helt orädd när McKay var med. Han var mycket kärleksfull mot sina skyddslingar på hans property.


En furseal som har bäddat ner sig i stranden och orkade inte ägna oss något större intresse.


Ett ungdomsgäng av albatrosser som socialiserar sig inför framtida partnerskap. Dessa fåglar var otroligt imponerande att få se, de kan bli ca 60 år gamla och är fertila hela sitt liv - det ni! och de kan bli upp till 3 m i vingspannet!
 

Ett bad i paradiset, detta var det underbaraste ställe vi någonsin har varit på.


Här vaskas guldet fram som nu får bekosta hela resan!


Ser ni alla gula guldklimparna i bäcken - de är våra nu!


Hädanefter kommer vi att vara cowboys istället för seglare! Det här med att köra 4-hjuling och fösa kor var riktigt kul.


Om vi inte trivs med farmarlivet kan vi alltid hitta ett renoveringsobjekt som Anders kan slå klorna i. Den här gamla skönheten hittade vi i Wellington.


Waikoroporu springs, en naturlig källa på norra delen av sydön, det renaste vattnet som finns på hela vår planet förutom det vatten som finns på Antarktis. Det klaraste vatten vi någonsin sett och man fick absolut inte komma i kontakt med vattnet för att skydda det. Vi kunde dock inte hålla oss i skinnet utan fyllde våra vattenflaskor på ett undanskymt ställe så nu är det här förstört för all framtid ;-) men det var det godaste vattnet vi har smakat på så vi tom hoppade över vinet den kvällen.


Farwell spit, sista delen av vår 7 timmars promenad och en behövlig avsvalkning av trötta fötter. 


En troligen död kompis som låg efter stranden på Farwell spit.


En tidig morgon, helt ensamma vid Pancake rocks, då en invasion av sandflies väckte oss redan innan kl 6 (den enda morgonen hittills som vi har varit uppe så tidigt)

Nu verkar det som vi äntligen har lärt att oss att lägga in bilder i rätt format, tur det medan vi fortfarande är kvar här, så nu kan ni förvänta er mer av den varan. Ha det bra, vi hörs igen.

Nu har vi gjort klart nordön, eller klar blir man ju aldrig men tiden begränsar oss. En av de sista nätterna på nordön så övernattade vi i hagen hos ett underbart farmarpar, Liza and Terry. De tog oss med ut på 4-hjulingar för att fösa boskap mellan hagarna, vi kände oss som riktiga cowboys när vi själva fick styra 4-hjulingarna och fösa hjorden framför oss.  
Överresan till sydön var härlig och vinden var frisk, 54 knots=27m/s, man fick hålla i sig ordentligt när vi stod på fördäck (innan det stängdes av). Passagen genom skärgården in till Picton var magnifik! Vi har hälsat på Sussies vän Ebba som bor i Richmond och även barnens kusin Kristin som för tillfället är i Nelson.
Resan gick vidare nordväst ut mot Abel Tasman nationalpark och Farewell Spit där vi vandrade längs stränderna i 7 timmar, otroligt vackert. Vi upptäckte ett valskelett när vi kom så långt ut där man egentligen inte fick gå. 
Imorse vaknade vi före 6 av att bilen var invaderad av sandflyes, de är som våra knot och bits så kliar outhärdligt efteråt. Dessa små blodsugare är förfärliga även om de inte är farliga.
Nu har vi ätit frukost och ska ut och vaska guld i Hokitika!

Vi är ute och kör på 90-mile beach där man inte bör köra utan 4-hjulsdrift, vi har hört att det ligger många bilar begravda i sanden, de som inte hann undan innan tidvattnet kom in igen. Vi hade rätt bråttom tillbaka eftersom det bara finns två påfarter på den 90-mile långa beachen och vattnet var på väg in när vi var väldigt långt från en påfart. Vi pratade med en fiskare från trakten när vi vände tillbaka och han sa "you better go on fast and what ever you do - don´t stop!" Och vi hade tur och fixade det, Anders tröck gasen i botten och körde så sanden yrde.



Så långt norr ut man kan komma på nordön, Cape Reinga. Här mötte vi några trevliga ungdomar som bjöd oss på en god öl. Flickorna var från Finland och var ute och liftade runt NZ.



Frukost på en farm där vi stannade en natt, happy hens som gjorde oss sällskap. Farmarna var från UK och hade bott på NZ i drygt 20 år och odlade biodynamiskt, planterade efter månens cykel. Hästarna levde som vildhästar i hagarna där vi tog en underbar morgonpromenad över kullarna, vilket vackert landskap.



Promenad i en gammal guldgruva, Anders får nästan guldfeber och vill gärna stanna här. När vi kommer till sydön ska vi vaska guld istället!
nu börjar datorn krångla så det blir inte mer bilder idag.

Jahaja, så blev det en camping ändå för att få el till vår dator... inatt stannar vi i Waihi beach. Så nu kommer de efterlängtade bilderna. Idag har vi trekkat runt i drygt 4 timmar i och omkring en gammal guldgruva i Karanganake, en bit sydost om Auckland. Där tog vi ett härligt nakenbad i forsen där vattnet var förvånansvärt varmt, stigarna i regnskogen runtomkring var rätt geggiga så fötterna var inte så söta. Vi gick genom fuktiga, svarta gruvgångar och när Anders släckte ficklampan upptäckte vi lysmaskarna i taket, häftigt att se!

Datorn vill inte ladda in bilderna, vi är ju inga hackers men vad tusan gör vi för fel??? Bilderna är sparade i jpeg, är det fel format? Om någon vet och kan råda oss är vi väldigt tacksamma för hjälp, annars verkar det inte bli några fler bilder om vi inte kan hitta hjälp här någonstans.

Nu har vi fixat vårt mobila bredband men har istället begränsat med el, vi kan inte ladda datorn om vi inte sover på en campingplats och det vill vi så gärna. Men det löser sig alltid på något sätt men tyvärr kanske vi inte klarar att lägga in bilder idag. Mycket har hänt sedan sist, efter övernattningen på farmen gav vi oss ut på galna, smala grusvägar. Vi höll på att störta utför i kurvorna och hade glömt att stänga alla takluckor vilket gjorde att hela bilen var helt igendammad, in i alla skåp och skrymslen. Men det spelar ingen roll längre för idag har vi bytt bil efter att ha upptäckt massa mögel under hela vår säng, usch. Vi fiskat igen och Anders drog upp en fin snapper på ca 5 kg som blev en underbar middag. De flesta nätter har vi stannat på vackra platser vid havet, trots alla varningar om att det kan vara farligt, men en natt fick vi sova på bakgården av en Shellmack. På grund av reparation av vårt gasläckage som vi fick hjälp med där. Upp efter den nordligaste västsidan körde vi flera mil på beachen vid lågvatten men sen blev det bråttom tillbaka när högvattnet kom. Efter det körde vi runt i skogen på smala stigar för att se mer av vildhästarna och körde till slut vilse. Vi fastnade i lös sand mitt i tomma intet utan mobil täckning och fick ett h...vete att komma loss, men vi lyckades komma vidare och körde fel igen in i en kohage. När vi kom fram till farmen möttes vi av alla kor som just blivit mjölkade och var rädda för att ursinnig bonde. "You are on private property, get away from here" men istället träffade vi mjölkdrängen som inte kunde förstå hur vi hade kommit ut med ett motorhome i kohagen så han bara skrattade åt oss och stängde av elstängslet och släppte ut oss. Ojojoj vad tokigt det kan bli, finns förevigat på film! Igår upplevde vi något mäktigt när vi hälsade på NZ äldsta träd, ett Kauriträd som var runt 2 000 år gammal och forfarande levde, otroligt mäktigt att se (ca 15 m i omkrets) det största träd vi någonsin sett. Dagen avslutades med ett härligt bad i 39 graders hotspring i mineralvatten som gjorde vår hud len som sammet, underbart till kvällen.

Nordligaste fyren på nordön, Cape Reinga, där vi mötte några ungdomar från Finland och Schweitz som bjöd oss på öl, ett mycket trevligt möte.


En bild lyckades vi få med innan batteriet snart är slut så vi försöker få med fler bilder nästa gång. Vi måste ha el men vill ju inte stanna på campingar, ett problem som vi måste lösa.

Wooh, vilket land vi har hamnat i! Sen i torsdags lever vi i var gamla campervan, sakert fran 70 talet. Efter forsta natten hade all gasol lackt ut for slangen var sa gammal och murken, Anders fixade forstas det snabbt, nu behover vi bara en ny gasoltub. Vi ar glada att vi fortfarande lever. Andra dagen korde vi ner en liten avtagsvag och hamnade vid en underbar beach, sa fort vi stigit ur bilen blev vi attackerade av ett gang pensionarer som bjod oss pa sandwichar och cakes. De visade oss en stig upp genom rengskogen dar det var ett vattenfall. I skogen stotte vi pa skogvaktaren som genast bjod in oss pa eftermiddagste efter var promenad  vilket sedemera blev en ol pa hans terass med utsikt over havet. Anders la ut ett bete angaende fisketur och det nappade han genast pa och bjod ut oss pa en fisketur dagen darpa. Dessutiom blev vi bjudna pa middag, nyfangad snapper som han friterade, utsokt gott med gott vin till. Han var pensionerad tandkirurg. Vi hade en underbar tur med hans bat, tyvarr daligt med napp. Brian fick en liten snapper som han slangde tillbaka. Helgen innan hade hans fru nastan blivit av med handen nar en 3 meter lang haj attackerade hennes snapper som hon var pa vag att dra in. Tyvarr sag vi varken haj eller val vilket annars ar vanligt, battre tur nasta gang hoppas vi. Efter fisketuren bjod han oss pa en varm skon ducsh i sitt hus, vilket fantastiskt hus han hade byggt! vi fick ocksa massor av tips pa sevardheter sa vi skulle behova minst dubbel sa lang tid har nere an vad vi har planerat for.
Vi vill ju helst vildcampa men allt ar privat och inhangnat. Men Anders kom pa att vi kan stanna dar vi ser en skylt om att de saljer agg och sa gjorde vi. Vi kom upp till en vacker liten farm med otrolig utsikt, naturen ar makalost vacker. Vi la aven har ut ett bete som fick napp aven denna gang, vi var m a o valkomna att stanna pa garden over natten, med 4 skallande hundar och samt ett hundratal frigaende hons och tuppar. Det var som att sova mitt i honsgarden, Anders sov som en stock med Sussie hade det varre... Imorse tog vi en langpromenad over kullarna innan frukost, tva av hundarna foljde oss genom hasthagarna. Sen vankades goda agg fran garden, allt pa farmen var organiskt odlat och uppfott, riktiga grona vagare fran 70 talet. Vi kopte med oss fina gronsaker fran garden. Alla som vi mott hittills har varit otroligt vanliga och hjalpsamma och naturen ar som sagt helt vidunderligt vacker. Tyvarr har vi inte lyckats installera vart mobila bredband sa vi sitter nu pa ett internetcafe vilket gor att vi inte kan lagga in nagra bilder men vi hoppas det snart loser sig.
Ha de gott!

Sitter nu i vår fängelsecell efter en underbart skön solig och varm dag med picnic i Albert Park och besök i Skycity och ett "skydive"! Hotellet är enkelt och rummet därefter, men allt är fräscht och nytt i underbara lugna färger, eller?



Skycity är den högsta byggnaden i the Southern hemisphere och utsikten däruppifrån var enastående.
 
 

En del av hamnen i Auckland sedd från ovan.



Sussie svettas inför skydivet, fy tusan vad högt!



Imorgon flyttar vi in vårt mobilehome där vi ska bo våra resterande 50 dagar på NZ. Vänstertrafiken samt generösa alkoholregler gör det hela lite mer spännande att köra vår stora bil, i all synnerhet när vi är oförsäkrade... men det ska nog gå bra. Nu väntar trekking, hajfiske och gyttjebad i varma källor och allt annat vi kommer att ramla över. Igår ramlade vi över en föreställning av Cabarét i en vacker gammal cirkuspaviljong vid Waterfront, en fantastisk upplevelse med mycket naket och suveräna aktörer. På vägen hem var vi utsvultna och hittade en sushirestaurang där vi beställde in ungefär dubbelt så mycket sushi som vi orkade äta. Det fick bli en doggybag som hotellpersonalen var vänlig nog att upplåta plats i sitt kylskåp åt. Så fick vi en god picnic i solen idag tillsammans med en iskall flaska Stoneleight Chardonney från ön. Mumsigt!

Efter nästan två dygns resande är vi äntligen framme, rätt så trötta (Anders snarkar redan...) Våren är här och högsäsongen också vilket har gjort det svårt att hitta en husbil men till slut ordnade det sig. Vi får vänta tilll på torsdag innan vi får bilen så vi har hittat ett litet hotel i Auckland fram till dess. Så nu får vi tid att återhämta oss från all wisky och tidsomställning ;-) och hinna se Auckland också. U2 ska ha konsert här i stan i slutet av månaden och det är tydligen en massa andra happenings här hela månaden så vi ska nog kunna sysselsätta oss. 
Vi har skaffat ett mobilt bredband så vi kan blogga från husbilen förhoppningsvis ska vi nu vara lite flitigare med att dela med oss våra upplevelser än tidigare.


Picnic på Dubais flygplats, vilken lyxig flygplats (syns tyvärr inte på bilden), utefter en hög vägg fanns ett fantastiskt vattenfall som landade i en elipsformad bassäng med vacker beslysning, mycket läckert! Trots att det var en ny och mycket modern flygplats var toaletterna ett hål i golvet, visst är det märkligt? Påsen bredvid Anders med god wisky från taxe-freen i Rom fick vi lämna ifrån oss när vi mellanlandade i Brisbane - så var den dagen förstörd....

hej igen

Sitter på dubais airport och väntar på planet till Aukland NZ efter en Whiskynatt mellan Rom och hit oj oj oj vad gratis kan vara gott, försökte hejda Sussie men det är ju som att försöka vända Golfströmmen m.a.o. lönlöst.
Åkte med emirates airline väldigt flott. Båten ligger på ett kanonvarv strax utanför Rom med en varavsboss som ej kunde ett ord engelska men med lite teckenspråk samt åsynen av likvida medel kom vi väldigt bra överens han kallade mig maffioso, vilket jag senare förstod innebörden av ja ja Italien är Italien.   Bankärenden i detta land kräver föresten ett tålamot utöver det vanliga, det går nämnligen inte att ta ut kontanter annat än i bancomat om man ej är innehavare av ett italienskt bankonto som i sig kräver 14 dagars grundlig undersökning om vem man är. och som ni vet finns det ju en dagslimmit för varje uttag i plåtmaskinen , ja mer behöver ju inte tilläggas, tålamodet sattes minst sagt på prov. OJ Oj gaten har visst öppnat så det väl bara att tanka på igen.....
 
Vi hörs 

"Resan till någonstans" har just tagit en ny vändning, vi lämnar segelbåten för ett tag på ett varv i Italien, och istället ställer vi kosan till Nya Zeeland. Vi har bokat biljetter från Rom nästa fredag. Eftersom det är för höstigt och kyligt här nu så åker vi till våren istället :-). Vi tänker hyra bil eller husbil och resa runt och uppleva öarna under några månader, och hälsa på Sussies kompis Ebba som bor där sedan några år tillbaka. Trecka i regnskogarna, djuphavsfiske samt säkert lite dykning står på önskelistan. Om någon har erfarenheter av NZ så tar vi tacksamt emot bra tips. Seglingen fortsätter till våren när solen börjar värma igen, än har vi inte gett upp!

Sedan igårkväll ligger vi i en marina i Gaeta, 70 distans söder om Rom, och rider ut en smärre storm med regn. Vårt första riktigt dåliga väder hittills, det känns att hösten är här nu. Imorgon fortsätter vi förhoppningsvis mot Rom. Där tänker vi lägga båten i en säker marina i kanalen in mot Rom och bese staden några dagar. Något litet sunkigt, billigt hotell ska vi väl kunna hitta för att få budgetet att gå ihop ;-)
Vi har seglat från Crotone till Messina, ca 30 timmar med nattsegling. Rutinen har nu blivit att Anders tar första passet medan Sussie snusar och avlöser framåt 4-tiden. Fantastiskt tycker Sussie att få stå i sittbrunnen och uppleva soluppgången och se den nya dagen komma medan Anders mest uppskattar kudden vid den tiden. I Messina låg vi först i "skrothamnen", där vi känner oss mest hemma, men där fick vi inte stanna över natten. Det var tur att vi frågade för under natten kom en stor färja in där som hade mosat oss om vi legat kvar. Nu fick vi gå över till marinan istället. Det lät billigt först för Anders hörde killen säga 18 euro men när vi skulle betala kostade det 80 euro - språkförbistring, de är inte så bra på engelska här i Italien. Detta visade sig sedan ändå vara rätt billigt för en natt. Vi försökte stanna på Capri några timmar en natt lite senare men där skulle de ha 190 euro för en bryggplats. Men då svarade vi "no deal" och styrde ut i mörkret igen till deras stora besvikelse. Efter ytterligare några timmars nattsegling i 35 knops vind (17 m/s) hittade vi en vildvik kl 02 där vi kunde lägga ankar. Skönt att få sova även om det gungade och gnisslade i båten en del. Igår hade vi en dagssegling upp hit till Gaeta och hann precis in i marinan när mörkret föll och vinden började ta i - det var på håret att vi hann in. Här har vi sovit gott i natt.

Här kommer lite bilder från veckan som har gått. Vi har kämpat och försökt ladda ner konvertingsprogram för att kunna lägga in en filmsnutt men har inte lyckats. Kan någon tala om hur vi gör??? då blir vi jätteglada och ni får se lite roligare saker än bara stillbilder.

Här är den flytande bron i Lefkas som öppnas genom att vridas 90 grader.



Sussie styr in i Messina i det otroligt strömma vattnet som gjorde att vi stundtals stod helt stilla när vi borde ha gjort 5 knop (medan kapten sover...)



Så här strömt var det!



Så här sköter vi toalettbesöken ombord.



Att segla tar på krafterna för en trött kapten!

I mandagskvall vid 9-snaret kom vi in i hamnen i Crotone efter att ha korsat Ioniska havet pa 30 timmar! Vi var mycket nojda med att allt gick sa bra var forsta nattsegling. Dagen efter aterhamtade vi oss och invantade battre vind for att fortsatta soderut och igar pa formiddagen gick vi mot Messina dit vi kom idag kl 13.30. Inatt var det mycket aska pa langt avstand da kanner man sig valdigt liten nar man ar ensam pa havet, tur att den var langt bort. Vi har kunnat segla storre delen av tiden och har bytit av varandra vid 4 pa morgonen. Sussie har sovit forsta passet och Anders pa morgonen till framat 10-snaret - han ar ju "lite" morgontrott. Under gardagen hade vi ett tag sallskap av delfiner eller kanske tumlare, de var rosa pa magen, mycket sota nar de hoppade runt baten. Vi borjar kanna oss vana vid att sitta ensamma i sittbrunnen i nattmorkret - tiden gar fort nar man har roligt.  Alarmet pa telefonen far ringa varje halvtimme om vi somnar, ingen bat i sikte kan hinna fram pa den tiden (far vi hoppas!) Nu ligger vi i slumhamnen bland alla skrotbatarna for har ar det ju gratis att ligga... har kanner vi oss mer hemma an pa fina marinan. Tyvarr kan vi inte bifoga nagon bild for datorn vi anvander kan inte ta minneskortet fran kameran annars hade vi tankt ladda pa lite bilder idag, men var lugn det kommer sa fort vi far chansen. Vi har gatt staden runt for att hitta ett stalle med internet, allt for er skull! Ha det gott, imorgon fortsatter vi norrut efter Italiens vastra sida. Enligt de vadersajter vi har tittat pa verkar alla vara overens om ostliga och sydlliga vindar som passar oss bra, nu far vi hoppas att det stammer ocksa!

Idag lämnar vi Lefkas och styr mot Italien. Vi siktar på sydspetsen på stöveln, på själva tån alltså, och det innebär några dagars segling på öppet vatten. Det är något nytt för oss som hittills bara har dagseglat så vi hoppas att det kommer att kännas bra. Vi får gå i skift och turas om att segla och sova. Fiskeutrustning är inköpt så nu hoppas vi på färsk fisk varje dag, svärdfisk skulle smaka bra! Igårkväll var vi bjudna på stor privat fest hos en konstnär, Christos någonting, i en grannby. En årlig fest med granatäpplen som tema, hemgjort granatäppelvin bjöds i stora mängder, speciell smak men det gick ner. Anders styrde upp souvlaki-grillningen på bakgården, annars hade vi aldrig fått några spett. Levande musik med en hel orkester, traditionell grekisk musik och mycket ringdans. Vi var de enda utsocknes av säkert 200 gäster, en mycket minnesvärd kväll. Vi är glada att ha överlevt bilresan fram och tillbaka med Thaki som chaufför, onykter och med svaga ögon och hela tiden pratande på tyska med Anders, detta gjorde resan både vinglig och ryckig, en upplevelse i sig.  

Här är en bild på glad båt i Korintkanalen, vi har ett svagt nätverk där vi sitter så det tar enorm tid att ladda ner en bild men nästa gång blir det säkert bättre :-) Nu håller vi tummarna för en bra överfart till Italien!

Nu har vi kommit till Levkas och ligger i Lefkada på norra delen av ön. Vi har passerat Korintkanalen som var en upplevelse, mycket mäktigt. Efter det har vi gått från morgon till kväll både med segel och med motor. Genuan är ju trasig så nu är vi på väg att hitta ett segelmakeri som kan hjälpa oss. Vi gjorde ett försök att sy själva men det var omöjligt att klara av. Totalt har vi de senaste fyra dagarna seglat ca 170 distans mestadels i bra väder men en dag fick vi ett riktigt oväder över oss med åska och slagregn, inte kul men det gick bra. Nu blir vi här några dagar för att fixa lite, vi funderar på att köpa en Navtex för att kunna hålla bättre koll på väderprognoser. Det är svårt att vara beroende av internet när man inte alltid har tillgång till det. Vi börjar känna lite höstkänsla även här nere, det blir mörkt tidigt på kvällarna och är inte samma värme längre varken i luften eller i vattnet. De sista dagarna har vi fått lite regnskurar då och då.

Det här är första försöket att lägga in bilder och de kom lite tätt men det blir kanske bättre nästa gång...
Första bilden är när vi tar ner väggen mellan de främre hytterna för att skapa en stor härlig hytt istället.
Andra bilden är när vi skumisolerade kylboxen.
Tredje bilden visar det färdiga resultatet av vår nya hytt, med överkast från Ikea!
Sista bilen är Sussie uppe i masten och trasslar lite och bytte även lampa i lanternan, skitläskigt!

Idag lämnar vi Poros och Galata och seglar mot Korintkanalen, till slut kommer vi iväg. Nu börjar äventyret!

Äntligen har vi varit ute och seglat i några dagar. I väntan på att roderlagret skulle komma från Tyskland, vilket det nu faktiskt har gjort, så seglade vi över till Kithnos. Underbart att få komma till sandlagunen och Marias taverna igen. Vi hade sett misstänka hål i genuan och när vi hissade så visade det sig vara två hål i liket. Vi seglade försiktigt med genuan ändå men på väg till Lavrion så fläktes ena hålet upp och två nya hål uppstod. Idag har vi kommit tillbaka till Poros och Galata och nu måste genuan ner för att lagas. Förhoppningsvis är det i sömmarna som hålen har uppstått. Nu får vi prova vad vår nya symaskin duger till! Från Lavrion tog vi bussen mot airport för en heldag på IKEA, nu har vi shoppat loss på Kalles kaviar och diverse annat viktigt till båten. Vår nya hytt är nu såå elegant med matchande överkast och matta, det börjar kännas riktigt hemtrevligt. Nu ska vi laga genuan och byta roderlagret sen bör vi vara klara att börja segla västerut. Vi planerar att gå Korintkanalen och sen vidare mot Italien och Franska rivieran för att besöka våra nya vänner i S:t Tropez.

Äntligen har vi fått det lite svalare, nu vi har blivit så anpassade till värmen att vi tycker det är svalt när det är 25-28 grader. Nu svalkar det när man badar, vissa dagar är det lite mulet så det känns faktiskt lite som att hösten är på väg även här. Vår nya hytt är färdig, bilder kommer en annan dag (vi glömde kameran ombord). Helt otroligt härligt att ha en jättebädd och inte behöva krypa in när vi ska lägga oss. Ett snickeri hjälpte oss att såga lister i mahogny som vi har monterat och lackat så det ser fabriksgjort ut - tycker vi! Motorn är genomgången och vi har ny kamrem, ny impeller mm.  Vi har också bytt gasolledning eftersom den gamla var väldigt ärgig efter saltavattensangrepp, det känns tryggt att veta att den inte läcker. Allt vi gör tar längre tid än vad man kan tro eftersom det är så trångt och innerväggar måste tas bort för att kunna komma åt, man får måga gånger ligga väldigt obekvämt för att nå dit man ska. Det vi har kvar nu är att vänta in ett nytt roderlager från Tyskland och vi vet ännu inte när det kommer. Medan vi väntar har vi lite småpyssel kvar så när lagret är på plats ska vi vara klara för avsegling. Som planerna är just nu kommer vi att segla västerut mot Italien efter att först ha besökt Kithnos.