Resan till någonstans

Invigningschampange i solnedgången på "Taj Mahal" med familjen Pilkington som sålde lägenheten. Utsikten är obeskrivligt vacker - hela hamnen, hela havet och ända till Sierra Nevada!


Vårt "Taj Mahal", lägenheten högst upp på hörnan, fotot är taget i gryningen när vi lämnar Almerimar efter ca 5 veckors stillaliggande och äntligen sätter segel mot Gibraltar.


Gibraltarklippan närmar sig! Efter drygt 30 timmars segling är vi vid målet och snart har vi Medelhavet bakom oss.


Vi tog en cykeltur upp på klippans topp, det blåste så mycket att linbanan stod stilla den här dagen, men vi gav inte upp trots grymma uppförsbackar. Väl uppe fick vi lön för mödan för utsikten var fantastisk - för att inte tala om alla apor!


De ägnade mesta tiden åt att loppa varandra eller äta.... men söta var de!


Just som solen gick ner angjorde vi Tangers hamn, eller kastade ankar bakom en pir eftersom hamnen inte erbjöd någon plats för gästande båtar. Ombord hade vi tjeckiske Petr med oss tillsammans med sin cykel, hans mål var att kunna cykla jorden runt utan att använda motordrivna färdmedel. Varje timme han använde något motordrivet färdmedel bestraffade han sig själv med att cykla tre gånger den sträckan som kompensation - vi är alla olika. Han mönstrade på i Gibraltar för att segla med oss över sundet men han blev kvar ombord i nästan en vecka!



Storhandling i Tanger tillsammans med Petr och vår självpåtagne guide Omar, som visade oss Medinan. Clementinerna i Marocco var precis så goda som man drömmer om att det ska vara.


Ett besök hos den lokale bagaren.



Petr har just tagit chansen och hoppat iland efter en minst sagt vådlig jolletur med oss alla och tre cyklar ombord!



Mästerkocken från Tjeckien bjuder på en hemlagad traditionell tjeckisk potatis- och svampsoppa - mycket god!



Kanske inte så konstigt att vi inte fick plats i hamnen....



Småpojkarnas största nöje och bus var att "lifta" bak på passerande bilar utan förarens vetskap, en gammal farbror gick runt och hötte sin käpp och försökte hindra dem utan större framgång. Lite vardagsunderhållning till vårt kaffe på torget i Tanger.


Äntligen! En finfin Dorado på kroken när vi seglar mellan Tanger och Mohammedia, med mörkt rött kött som var underbart gott. Stekt ena dagen och i en härlig fisksoppa nästa dag, som vi kunde bjuda våra nya vänner ombord på "Viking segondo" på när de angjorde Mohammedia i mörkret. 
 

Här tillverkas nya läderöverdrag för våra rattar, lägg märke till den exemplariska ordningen hos "lädermakaren".

  

Besök på Stora torget i Marrakech,bland ormtjusare och andra nasare.


Trot om ni vill, men vi är faktiskt i Africa, på Atlasbergens topp, glöm snacket om växthuseffekt (global uppvärmning)


Sista macken innan Saharha,(försök zomma in skylten) vi var faktiskt väldigt nära soppatorsk


Efter en frostig övernattning i beduinläger


Marocansk köttaffär


Sussie hindrade mig i sista stund


Äntligen ett svalkande dopp på en överfull playa


Ojjda, jag var visst inte ensam.


Cyckeltrekking, Sussie just loves that, look at her face....... 


Bilden talar för sig själv...


Tåkoncentration under tjärsnöreknyppling på butelj

Äntligen kommer det lite nytt från havet! Vi har ju inte uppdaterat på mycket länge nu så vi kör en liten kort resumé av vår sommar. Franska rivieran i alla ära men det är inget att rekommendera för långseglare, svårt att hitta vikar att lägga ankare i, det är mest dyra flotta marinor som tar minst 100 €/natt. Sånt har inte långseglare råd med. Kusten är rätt trist, det finns inte mycket att se förutom vräkiga lyxbåtar och villor. Trots detta seglade vi runt där i 3 veckor innan vi vände tillbaka mot Korsika. Då hade vi hunnit med ett besök i Monte Carlo tillsammans med Anders döttrar Ida och Sara där vi flörtade in oss hos portmaster och fick ligga gratis! Gratis är gott och bra i synnerhet som man har spelat bort pengarna på kasinot....

Efter det blev det nattsegling ner till Korsika, på morgonsidan eskalerade vinden kraftigt med hög sjö som blötte ner oss rejält. Ida och Sara hade aldrig seglat i något liknande men tyckte ändå att det var en upplevelse. Långt ut från Korsikas kust, när vi hade kommit lite i lä, dunsade det plötsligt till under båten och helt osannolikt så har vi krockat med en stor sköldpadda mitt ute på öppet vatten. Den stackaren låg där på rygg och sprattlade och såg chockad ut men efter en liten stund fick den ordning på sina attiraljer och dök just som vi hade fått fram kameran.

Korsika var en helt annan upplevelse än Franska rivieran, med grön natur och vackra trekkingleder efter kusten. Här var det dags för Ida och Sara att mönstra av, tyvärr fortsatte det blåsa hårt så vi kunde inte lämna båten och se så mycket av ön som vi hade önskat. En vecka senare mönstrade Sussies kusin Lotta med familj på i Vecchio. Det blev ytterligare en blåsig vecka då vi seglade över till Sardinien och i Olbia mönstrade denna besättning av. Redan samma dag fick vi ny besättning, då kom Anders dotter Emma med två kompisar. Vi välkomnade dem med en trevlig middag tillsammans med nya vänner, Markus och Sybille från Schweiz som vi var båtgrannar med för tillfället. Vi hade sedan en fin vecka seglandes på östra kusten av Sardinien innan de mönstrade av i Palau och flög hem igen.

En vecka senare när den hårda vinden äntligen bedarrat kunde vi segla över till Menorca, en seglats på drygt ett dygn. Där stannade vi i ca en vecka och större delen av tiden låg vi utanför Mahon där vi lärde känna två par trevliga långseglande ”kiwis”, (Nya Zeeländare).

Vi seglade vidare till Mallorca där vi kastade ankar i Port de Soller, en söt liten stad med ett underbart gammalt tåg in till själva staden Soller, där man kunde fortsätta tågresan ända till Palma. Vi har sällan upplevt en så stillsam och fin resa där vi skumpade fram genom ön i sakta mak, en resa för själens inre lugn. Palma var ett gytter av turister och kommers men ändå rätt trevligt med alla sina gamla hus och gränder. I Port de Soller träffade vi våra ”kiwi”vänner igen och lärde även känna ett tyskt ungt par som just börjat sin långsegling i en otroligt välutrustad Ovni 34, mer välplanerad och förberedd kan man nog inte bli. (Typiskt tyskt;-). De hade t o m trådlöst nätverk ombord! Under sin seglats, som de planerar för 3 år framåt, kommer de att arbeta med att informera om recycling av plast i de länder där man inte gör så idag, mycket ambitiöst och bra initiativ.

Den sista augusti lämnade vi Mallorca och satte kurs mot Barcelona dit vi anlände ett dygn senare och här blev vi kvar i 5 dagar, vilken stad! Sista dagen köpte vi oss det bästa vi har köpt hittills, nämligen två hoppfällbara cyklar! Helt otroligt härligt att kunna cykla runt och på en halv dag hann vi cykla runt väldigt mycket i Barcelona, en mycket cykelvänlig stad trots att den är så stor. Så hädanefter blir det cykelmotion så fort vi kommer i land!

Den 5 september lämnade vi storstaden och började segla söderut efter kusten. Vi gjorde ett stopp i Tarragona där vi cyklade runt och hann se det mesta av stadens begivenheter, en väldigt fin gammal stad.

För närvarande ligger vi ungefär mitt emellan Barcelona och Valencia med feber, halsont och hosta och inväntar nordliga vindar som ska föra oss ner till Valencia och sedan vidare mot Gibraltar.  


Middag ombord på Ida Amoress med våra nya glada kiwi-vänner. 


Vi ägnade nästan en hel dag till att besöka ett gammalt fort vid Mahon, överaskande intressant. Sussie har äntrat den största kanonen istället för Anders.... 


Anders på Golgata, också i det gamla fortet. 

 
Det fina lilla tåget som tog oss in till Soller och vidare till Palma. 


Vattenpåfyllning under vår cykeltur med våra superba cyklar i gamla stadsdelen av Tarragona. 

   
Vacker fasadmålning i gamla Tarragona.


Här ser man den äldsta delen av staden under den nya, den äldsta är från långt innan kristus, här kan man snacka om historia!

Utsikten från vår plats på varvet, här bodde vi i drygt i 3 veckor.


Kölen har blivit sandblästrad och får här bottenfärg, lägg märke till hans "skyddsutrustning" - hälften av giftfärgen hamnade säkert i hans lungor.


Anders bjuder all varvspersonal på single malt wisky på vår sjösättningsdag, ni kan tro att alla var glada, det var första gången det hade hänt sedan varvet startade för 100 år sedan. Oss kommer de alltid att minnas!


Vår närmaste grannbåt, en gammal fiskebåt som skrotades för EU-pengar. På detta vrak hittade vi många fina fynd, bl a fina teakplank som vi har tillverkat mugghållare i sittbrunnen av och mer plank har vi kvar ombord.


Ett annat fynd från fiskebåten, en vacker gammal mässingsventil som ska renoveras vid tillfälle.


Sussie tillsammans med Peppe o Peppe o Peppe, Ida Amoress hänger i 250-tonsliften bakgrunden på väg ner i sjön.


Enligt sägnen inträffade här ett jordskalv som spräckte berget vid Jesu födelse och en kyrka har uppförts i sprickan på berget Mont Orlando i Gaeta, mycket spektakulärt. Man kan gå runt kyrkans tak och runt hela räcket är fullt av hänglås, enligt tradition kommer älskande par hit och låser fast sin kärlek och kastar nyckeln i havet.


Anders har monterat ner kikaren i sina beståndsdelar för rengöring, den blev som ny!



Sussie filar på ett teakhandtag (teak från fiskebåten förstås) till vår nya investering "pottan".


Anders fantastiska fynd från en loppis i Saint Maxime, en gammal Penn senator rulle från USA, 50-tal, en riktig klenod som nu ska föda oss med färsk fisk.

Nu har löst problemet med att ladda ner bilder så hädanefter ska vi leverera oftare. Ha det gott till nästa gång!

Efter sjösättningen blev vi kvar i Gaeta två nätter innan vi satte segel och styrde ut mot de närmaste öarna, Ventotene, Di Ponza och Palmarola. Efter en övernattning vid Ventotene tänkte vi segla över till nästa ö, Palmarola, men vindarna var så fina och gynnsamma så vi bestämde oss för att fortsätta och satte kurs mot Korsikas norra spets istället. Helt plötsligt hade vi två dygns segling framför oss istället för några timmars. Planerna ändrar sig snabbt här ombord och efter det första dygnet var det dags igen. Vinden vände och ökade så seglingen var allt annat än bekväm då vi bestämde oss för att söka lite vila iland och styrde in mot Mont Argentario på Italienska kusten. Där sov vi ut en natt och provianterade lite mer och seglade sedan upp till Elbas sydvästra spets. Dit kom vi in sent på kvällen och kastade ankar och somnade sött för att vakna redan i gryningen och lätta igen, även morgontrötta Anders kom upp tidigt! Härifrån seglade vi direkt mot S:t Tropez bukten och anlände ett och ett halvt dygn senare, allt gick som smort. Anders hade lyckan att få se en spermwhale norr om Korsika, Sussie såg bara plasket av stjärten så det var ingen fantasi, vi hade också sällskap av delfiner vid några tillfällen.

Längst in i S:t Tropez bukten mötte vännerna Karin och Lasse oss och bjöd på en god och trevlig middag hemma hos dem och trevligt sällskap under några dagar. Midsommarafton blev vi till och med trakterade med sill och nubbe! Efter några dagar förflyttade vi oss till själva S:t Tropez där vi kunde njuta av utsikten över alla överdådiga lyxbåtar. Många är större än våra Waxholmsbåtar och en som ligger precis bakom oss har en egen helikopter på akterdäck. Idag har vi seglat över till andra sidan bukten och ligger utanför Saint Maxime (kungafamiljens semesterparadis). Här har Anders fyndat en fantastisk havsfiskerulle på en loppmarknad, en Penn senator från 50-talet, förhoppningsvis lika bra som vacker för på den tiden var det kvalité på grejerna. 

Vädret blir bara varmare och varmare, livet är gott och rätt lugnt, inte så mycket spännande har hänt hittills, man skulle kunna ha det betydligt sämre J. Södra Europa är inte så långt bort utan det är lätt att ta sig hit så kom ihåg att ni alla är varmt välkomna ombord – hör av er!

Tyvärr blir det inga bilder denna gång för datorn vägrar att ladda ner, suck dessa datorer....

Anders o Sussie

Äntligen i sjön! Efter en trevlig 3 veckors period på ett smutsigt fiskebåtsvarv i Formia har vi äntligen vatten under kölen, det känns mycket bra. Vi håller på att bunkra upp båten i Gaeta och imorgon seglar vi vidare norrut efter kusten mot Frankrike. Vi återkommer i nästa hamn med bilder och nya upplevelser.
Ha det gott!

Hej igen

Dagen efter tog vi båten till Phuket och Pattong beach det värsta (bästa) stället av alla, kolla bilderna.
Bodde på ett riktigt lyxhotell för att bese' det syndiga livet.
Direkt till Bangla Road för att se om ryktet var sant!!!!!! OJ;OJ;;OJ  det stämde, hade fullt schå att få Sussie därifrån, hon fick känna både på detr ena och det ANDRA på vackra Ladyboys. Om man inte hade facit i hand skulle man gått på en riktig mina (SE BILDER).

Vi härdade ut i 2 dygn innan vi gav oss ut till stillheten på Similan islands. Helt underbara öar, där vi stannade och snorklade i fantastiskt vatten på vägen ut, men tyvärr var både boende och mat uselt och moskitosen outhärdliga på kvällen så det blev bara en övernattning.

Färden gick sedan vidare till Khao Lak som låg närmast där vi hittade ett utsökt hotell med en privat pool, (ingen annan än vi badade :-) Vi hyrde motorbike och fräste runt en del, bl a såg vi patrullbåten som blev uppspolad av tsunamin 2004 en obehaglig påminnelse om den tragedin. En annan dag hittade vi ett vattenfall i regnskogen dit nästan inga turister hittade - förutom Peter från Holland. Anders envisades med att gå upp till den översta nivån av vattenfallet och efter mycket övertalning av både Anders och Peter lät Sussie sig övertalas att klättra med uppför leriga och nästan oframkomliga stigar där blodiglarna stod som spön i backen. Anders som gick först blev mest angripen av dessa blodsugande odjur. Den trasiga stortån blev efter detta som ny! Väl framme på den översta nivån åkte kläderna av och vi kastade oss i det svala forsande vattnet - lönen som gjorde vandringen värd. Peter var helt ogenerad trots att vi bara känt varandra runt en timme.

Efter två dagar i Khao Lak insåg vi plötsligt en kväll att imorgon går ju visumet ut - vad att göra nu? Ta böter på 500 bath/person/dag och inte vara välkommen tillbaka eller att försöka ta oss över gränsen till Burma? Sagt och gjort nästa morgon hyrde vi en bil och gav järnet upp till gränsen och tog en longtailbåt över till Burma där vi bara stannade i dryga timmen men det var en fantastisk och annorlunde upplevelse att få känna på denna militärdiktatur. Inköp av lokalt tillverkad whisky i sällskap av en "lokal guide" ivrigt tuggade på betelrot, vilket han också gav oss i gåva som vi smugglade med tillbaka till Thailand. Efter våra tidigare drogerfarenheter här nere vet vi inte om vi ska ge oss på detta också..... 

Nu är vi tillbaka där vi började, i Bangkok, och på torsdag bär det av hemmåt igen till den svenska våren och båtiläggning i Duvnäsviken, dock inte av vår båt som väntar i Italien.

Hoppas vi hörs när vi är hemma i Sverige!


Välj själv, kvinna eller......


Sussie har hamnat i underläge....


Anders visar sin styrka på Similan island nr 8, Sailors Rock.


Vår alldeles egna vik på Similan island, äntligen gick det att bada naken!


Äntligen uppe på högsta nivån efter vår mödosamma klättring tillsammans med holländaren Peter.


Välförtjänt svalkande bad efter att kämpat oss upp till vattenfallets källa.


Vacker spindel i regnskogen, förmodligen giftig....


Chockad holländare studerar spindeln på nära håll.

Väl mött igen när vi snart åker vidare till Italien för att sjösätta Ida Amoress och segla vidare.